terinne

Mitt cphumör fortsätter, känner mig så tom, världen känns så tom. Om ändå de tusen gråa moln som tycks ha parkerat över Stockholm kunde lägga i ettans växel och långsamt (helst snabbt) röra sig härifrån? (Ja, jag har nog övningskört lite för mycket). Jag tror jag har en förklaring till varför min värld ser ut såhär, eller hoppas på det i alla fall. När jag satt och åt middag med K här igår kväll och klagade över att jag kände mig så melankolisk frågade hon om jag inte skulle ha mens snart eller så, och då insåg jag att jag ju precis fått det samma dag. Så jag kan nog skylla på det, kanske? Men det är så konstigt, jag som aldrig förut märkt någon skillnad, inte heller brukar jag få mensverk - eller det var väl minst ett halvår sen i alla fall. Kan verkligen klimatet och den plats man befinner sig på spela någon roll? Konstigt. Har ju vart hemma i 3 veckor nu och allt börjar bli som vanligt, det känns så tråkigt. 3 veckor tog det i alla fall. Nej alltså, jag ska verkligen sluta reflektera över sånt här när jag känner mig såhär. Egentligen borde jag väl bara sova, eller helst beblanda mig med folk. Men jag har ju ingen energi. Äh, jag får väl fortsätta vänta på den, eller ta tag i mitt liv.