Eh, blogga var det ja...
Det här verkar ju vara ett helt hopplöst fall, jag som hade så stora planer. Får ta och kolla över dem igen. Vill man uppnå saker och ting kan det behövas en ansträngning, precis, det kan behövas. Det största hindret är dock tidsbrist, men det behöver kanske inte ta så jättelång tid? En liten kvart kan man väl klämma in (fast det tar alltid längre tid än man tror)? Annars vet jag inte, fullt i huvudet men tomt i fingertopparna. Nä, ska jag ta och skärpa mig? Mest för min egen skull. Men som idag, har jag verkligen gått omkring i morgonrock hela dagen och egentligen haft hur mycket tid som helst. Det var iof första gången på väldigt länge och förmodligen anledningen till att jag sitter här! (Jaha, där ser man). Fenomenet kallas höstlov och är inte speciellt långvarande. Men äh, det här fixar jag va? Hur som helst ska jag försöka sova nu. Även fast såna här dagar inte är speciellt bra så behövs de också. Första halvan gjorde jag iof bara massa nytta, det var först lite senare det spårade ur och den här känslan smög sig på. Men jag har mått så (fruktansvärt) bra så pass länge nu att det är väl på tiden. Måste komma ut imorgon, jag får sluta upp med att vara så extremt osocial (även fast jag trivs ganska bra med det emellanåt). Kanske en sväng förbi biblioteket, köpa svart sammetstyg till min örhängstavla, gå på yoga, kanske ta en fika. Snart är det dags igen! *Längtar*
Bara för att en bild i varje inlägg är ett måste och jag inte skulle banga. Mexico i januari och februari kanske?
