Med två rökmoln bakom oss ska vi korsa varandras väg
Ja, för lite mer än en vecka sedan kunde man fortfarande sitta på berget med den här utsikten och äta middag. Men det är rätt trevligt nu med, och sådär fuktansvärt kallt är det ju inte, fast det är nog mest jag som vant mig. Men som igår, det är nästan lite mysigt deprimerande när himmelen är så grå den kan bli och regnet liksom smälter ihop med luften. Då är det tillåtet och bädda ner sig hemma en hel dag och bara ladda ner massa bra musik. Har vart ute och kört med mamma i mörkret och gjort lite spontaninköp. Studsade av lycka när jag ringde och skorna jag ville ha fortfarande fanns inne, det gjorde min dag. Nu hinner jag inte skriva så mycket mer, men det man vill ha kan man få. Och jag ska ha det. Jag bara måste. Men oftast vill man inte ha det längre när man vet mer, men nu vet jag väl ändå mer än vad jag brukar göra när det blir såhär? Ja, det är härligt i alla fall, och lite jobbigt på ett sätt. Gäller att slita sig ibland, och tygla sina tankar som gärna vandrar iväg på egen hand och vägrar komma tillbaka när man ropar på dem. Nej nu ska jag dricka upp mitt te och försöka skriva något på spanska.
