terinne

FAN VAD SVÅRT DET SKA VARA DÅ? Jag vill inte det ena och inte det andra. En del av mig vill inte, en del av mig vill. Känner mig som en bortskämd liten unge som ser problem i alla möjliga alternativ, och inget duger. Hah, jag orkar inte planera, jag orkar inte tänka, jag orkar bara vara. Och jag vill sticka, men ändå inte. Jag vill ha kvar min lägenhet, men ändå inte. Och imorgon måste jag ge mer eller mindre ett besked. Och stannar jag måste jag göra det vettiga, annars kan jag göra det sen. Och januari är bättre än mars i vissa, eller ganska många frågor. Ändå vill en del av mig inte, medan den andra inte vet alls. Och igår ville jag något helt annat än idag, och nu är jag någonstans mitt emellan. Äh, jag har ändå veckan ut på mig. När det kommer till kritan är det bara en fråga om pengar, dessa små detaljer, och det är egentligen det sista jag tänker låta begränsa mig. Äh, imorn gömmer jag mig och tänker, sen på tisdag får jag möta verkligheten. Mitt problem är att jag inte orkar anstränga mig. Trodde jag hade det mesta klart för mig här i livet, men nej långt ifrån. Inga problem med det i och för sig, hur kul vore det om man visste allt från början? Vägen är ju faktiskt en del av vägen också, so to say. Och nu snackar jag inte bara om januari, utan om allt, allt. Vad fan gör man? Haha...