terinne

Känner mig -lite- förvirrad just nu, vet inte riktigt var jag ska börja liksom. Det har ju ändå vart en bra dag, så varför kan jag inte sätta fingret på. Det är för mycket hela tiden bara, så mycket, och det gör mig handlingsförlamad. Opassande nog. Man önskar ju att det var då man strukturerade upp sig själv och började bocka av, i en rasande fart. Men eftersom det mesta känns som evighetsprojekt har det tyvärr inte riktigt den effekten på mig. Så istället för att förgylla mitt liv som planen är att det ska göra, lyckas det bli ännu en belastning. Det är tur att det är tisdag snart igen.

Och trots den onödiga timmen och -200 spänn som inte fick hända, vilade mitt inre i någon slags ro. Det är framsteg i alla fall, och tillbakavägen är påtaglig. Det är nog inte långt kvar nu, - bara hela livet - .

Kan ändå inte låta bli att föreställa mig hennes kropp tätt emot min dansandes till theese streets. Hennes fulla närvaro och uppmärksamhet. Hennes mjuka hud mot min, hennes pulserande hals mot mina läppar. Hennes nyckelben, axlar, bröst, mage, lår. Hennes ögon och blick som säger allt, hennes armar kring mig, keeping me warm.