That all the moons are honeymoons

Det känns redan som om jag vart borta hemifrån i evigheter, men så mycket längre än 1 vecka och 3 dagar är det inte. Men det känns så långt bort att det är obeskrivligt. Mitt liv har långt ifrån börjat här heller, jag lever som i något slags mellanläge. Som alltid mellan två liv. Jag trivs ändå ovanligt bra här någonstans i den här mellanvärlden, allt är fortfarande möjligheter och jag bygger något som är mitt, bara mitt. För första gången egentligen kan man säga, visst vi har fortfarande Brasilien och alla andra äventyr. Men det var aldrig samma sak som det här kommer bli. För det första finns det inga dead lines nu. Inga döda linjer, bara frihet.

A mi me gusta mucho! ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0