terinne

I made it! Men ska fan aldrig göra det igen. Först kände jag mig ganska säker, folk på prommenad med sina hundar, påväg lite var stans. Men sen var vägen inte rolig, längs ut med dunkla gator fyllda av murväggar som omringar de rikas oaser. Det är verkligen i de rika områdena som jag känner mig som otryggast. Även fast det ska vara "tryggt" på gatorna här t.o.m. kl 22 iaf kunde inte mitt hjärta låta bli att åka upp i halsgropen och dunka sönder mig. Tre killar som halvspringer på gatan, några som letar i soporna. En kvinna klickar förbi med bestämda och snabba steg i sina klackar och lackhandväska. Vi tar sällskap en bit, sen tillbaka in i ljuset, öppna affärer och restauranger. Ner i tunnelbanan, en liten pojke sjunger för sitt liv och söker sig genom vagnen. Det klirrar ordentligt i hans hand, minst var tredje eller var fjärde person stoppar ner ett litet mynt i hans hand. På en station sitter minst 6 barn på en bänk, bredvid en kvinna som bär på ytterligare ett. Tillbaka i "city", går de knappa fyra, fem kvarteren och ringer på hostelets dörrklocka.  Visserligen är det väl också ett ganska rikt område i jämförelse, men ändå mer genuint på något sätt och ingen plats för inmurade "flyktplatser". Här trängs de gamla ståtliga husen med de låga fyrkantiga, små butiker, dunka "supermercados" och tidningsstånd. Här känner jag mig så mycket tryggare.