Neutral nyfikenhet

Det är fortfarande lite destruktivt på något sätt, blandat med nyfikenhet. Jag vet vad det kan göra med mig, ändå kan jag inte låta bli. Det blir förståss mindre med tiden. Och nu, nu hände faktiskt ingenting. Tror jag i alla fall. Klart man undrar lite kanske var man tagit vägen bland alla ord, å andra sidan fick jag aldrig plats mellan raderna. Inte då heller. Men eftersom att jag faktiskt inte vill, så är jag väl, inte glad kanske, men det är bra att viljan inte finns där heller. Som sagt, man undrar vart man tog vägen där borta. Fast jag vet ju vart det tagit vägen här hos mig. Det är tur att det inte smärtar eftersom jag, förmodligen, känner samma sak själv. Det är bara så det är helt enkelt. Ville bara säga hur skönt det var att det inte hände något, kanske inte är så destruktivt längre trots allt. Mest neutral nyfikenhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0