Inget vinnande koncept

Det är lite som om jag står utanför och betraktar mig själv på avstånd. Jag är fullt medveten om vad jag gör, ändå gör jag det. Jag vill inte, men jag vill. Jag vet att det förstör, jag vill förstöra? Jag triggar liksom medvetet fram något som jag egentligen vet är helt opassande. Jag tar saken i egna händer, vrider, vänder och klämmer, så ingen annan hinner göra det först. Jag testar, vill försäkra mig om något. Men till vilket pris? Ja, precis det priset jag betalar. Som med så mycket annat, inget vinnande koncept.  Det finns nog inget mer frustrerande än att vara totalt (eller nästan i alla fall) medveten och samtidigt inte ha den blekaste aning om vad man ska göra åt saken. Tisdag 16.00 får förbli mitt hopp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0