terinne

Det är ett problem som jag har, jag vägrar tro på att det är människors sanna natur. Det kanske inte är ett problem egentligen, mer my thing, även fast det kan yttra sig ytterst problematiskt emellanåt. Om man bara kunde släppa och gå vidare, peka finger och vända på klacken. Men jag hatar att ge upp, jag är ingen quiter. Det kan inte vara den sanna naturen, jag vet att det inte är det. Jag vill förstå, allt för mycket. Och framför allt, jag vill ha förklaringar. Anledningar, fullständig logik. Annars ger jag mig inte.

Så varför kan folk bara inte förstå och förklara? Det är grundbyggstenen till all ömsesidig respekt två människor emellan. Kom igen folks?