terinne

Nej nu börjar jag bli rastlös! Kan delfinen höra av sig? Somnade, lite fördröjt bara, lugnt och stillsamt. Vaknade orolig 05.45 med en tom mobil. Oroligheten gick över, eller tillbaka till det där lugnet som nu har transformerat mig in i rastlöshet? Jag vill höra från henne, jag vill vara där, vara en del. Jag vill veta, reducera den här klumpen till ett litet lätt fladdrande. Men hallå, jag kan inte jaga nu. Jag kan faktiskt inte riktigt lista ut det, har fått för dubbla signaler. Allt känns så relativt. Hur jagar jag utan att kväva? Måste det göras så jävla svårt för mig, komplicerat. Exakt vad löser sig av de här ombytta rollerna, teatern kommer bara spelas upp, repeteras på nytt igen. Om det ens blir någon repetition. Kanske ett genrep. Jag känner i alla fall, och det är ju positivt. En känsla som jag helst vill fly lite ifrån dock. Den är obehaglig och härlig på samma gång. Jag vill kunna ta på det, överallt. Även fast det kändes så rätt för stunden, vågar jag knappt läsa igenom det nu igen. Var det för lite och för mycket på samma gång? Jag kände inte det då, men känner det lite nu. Kan ändå inte göra något annat än att tro på att det var meningen. Och vänta. Vänta, vänta, vänta. Nämnde jag att jag var rastlös?

Okej, dubbelcheck: Det var helt perfekt, alldeles lagom. Nappar det inte vette fan vad man kan sätta på kroken istället. Då blir jag så frustrerad och rastlös att jag måste göra något drastiskt! I'm not a quiter!