terinne

Ni skulle känna gåshuden på min kropp just nu. Läser om den argentinska militärdiktaturen på 70-80 talet. Sitter på starbucks och började nästan gråta mitt bland alla överprisade kaffekoppar (fråga mig inte vad jag gör här). Ledsen och rörd på samma gång tittar jag ut på folklivet utanför på gatan. Det är så färskt. Många av de jag träffar föddes under den här tiden, det känns nästan lite overkligt. Massa information om vad som hände, men det är varför'et som intresserar mig. Som alla andra katastrofer, kaos i landet. Världens första Kvinnliga President hann sitta vid makten i två år, sen anklagades hon för korruption och störtades av militärjuntan? Är det bara jag eller finns det inte ett tydligt samband?

Varför är kvinnor så fruktanssvärt provocerande?