Om allt alltid var perfekt, skulle jag aldrig blogga = tråkigt

Jag är en problembloggare, kommer jag någonsin kunna skriva lyckliga böcker? Jag skriver bara när jag söker svar eller om det är någon specifikt jag vill komma ihåg, oftast ändå i teraperande syfte. Som psykoterapeutbarnet jag är. Jag glömmer till och med bort att jag har en blogg när allt går som på räls, och min inspiration, den får jag så fort det håller på att spåra ut lite eller när jag inte vet vilket spår jag ska välja. Men å andra sidan, tar man sig en titt på historien har de flesta stora verk fötts ut ur ren smärta. Människan är problemsökare, det är så vi känner att vi lever. Det känns lite som om att det har blivit min uppgift att förmedla det budskapet, om det så är över en öl på en sunkig gaybar som jag får ur mig "om allt alltid var perfekt, skulle vi inte ens märka att det var perfekt" så får jag oftast svaret "jag har aldrig riktigt tänkt på det sättet förut". En ren och skär "aha-känsla", you're welcome.

Kommentarer
Postat av: Conradmathilda

Thank you for producing such a down to earth site.

2012-06-29 @ 09:43:39
URL: http://conradmathilda.blogbow.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0