Passande överraskningar, tack!
Och så bjuder livet på, en egentligen trevlig, överraskning helt random sådär. Som vanligt när man minst anar det, men för ovanlighetens skull när man minst förväntar sig det, inte gett upp, men bara totalttröttnat, chillat gärnet, knappt orkat bry sig. Men nej det är ju självklart det, man får inget när man vill ha det, utan får man det i över huvud taget är det såklart när man inte vill ha det längre. Frågan är varför livet ska fortsätta att spela en detta eviga spratt, varför kan man aldrig få vara nöjd. Visserligen var jag nöjd, knappt på jakt men ändå på prommenad. Förmodligen därför, det tråkiga är ju dock att det inte alls är samma grej längre, inte lika spännande, inte alls samma situation. Skulle det kunna komma lite passade någon gång också, dessa livets alla överraskningar? Visst jag stänger inga dörrar, men de är ju inte som om de är nyss öppnade direkt, hade vart med lockande att bestiga tröskeln då. Ibland undrar man varför, å andra sidan finns en mening med allt. Men nu? Full rulle från början till slut. Men är väl så de ska va!!
Är på så jäkla konstigt humör, godnatt
Ska, eller borde inte ens reflektera över mitt nuvarande tillstånd. Dessutom borde jag sova om 1 minut för ska upp om 8 timmar och 1 minut. Försöker vända tillbaka dygnet. Vill kunna sova, inte bara ligga och filosofera över sånt som ändå inte gör någon skillnad, i timmar.. Jag som hade lagt det på hyllan, eller i alla fall åt sidan för tillfället. Så RÅKAR man överkomma viss information som man inte ville, men som ändå var rätt kul. Samtidigt snacka om att ödet var med och verkligen placerade infon där framför mig, jag hade inget val! Undra vad det var för mening med det? Visar sig nog. Sålänge ska jag FÖRSÖKA att inte reflektera mer över det. Samtidigt vill jag bara åka till Barcelona och ragga på alla snygga latinos. Men ändå, om det omöjliga hände en gång, varför kan det inte hända igen? Ingenting är omöjligt, dock kan det ju hända att man får vänta de där 40... Fick kontakt med en sjukt snygg brud ute igår som jag verkligen tänkt öva mig lite på, dessutom var hon blondin på köpet(händer aldrig, inte mig), men hon försvann...? Fan.
"Att få henne ett natt blir ett projekt. Att få henne att stanna ett jävla jobb. Att få henne att inte springa efter andra blir en heltidstjänst plus extraknäck på kvällar och helger!" Smart sagt av mig idag... ;)
VIVA!
Igår var jag tillbaka i Brasilien. Fast det var en kall augustinatt, det regnande och det var på Gustav Adolfs torg.
Härligt att det typ snöar i Augusti
Aldrig vart med om något liknande tror jag, men det var myspys där på uteserveringen.
Don't know, but I know...
My bullets fly full speed. Jag vet att tiden inte är inne nu, den har inte kommit. Men den är alltid. Det är så sjukt ändå hur vissa 'saker' ändå består, inte fullt ut, men finns alltid där. När jag påminner mig skälv vet jag precis hur det är, och jag suktar inte, sörjer inte, trånar bara lite. Vet att det är, kommer bli, men inte nu. Ändå finns det ingen som får mig så... ja, bara vid tanken av att... ja, med dig. Ingen sätter igång samma process, många finns där, men inte alls på samma sätt. Och bara därför vet jag, vetat det länge, att det bara kommer bli så. Don't know when, don't know how, don't know where, but I know... och det är så jävla sant, för du bara finns där, och det är knappt beskrivligt. Men jag känner vibbarna, blickarna, redan nu. Och det känns så skönt att bara acceptera, vänta, och leva så länge. Ingen har brännmärkt mig som du, och det kommer aldrig försvinna. Aldrig. Jag smälter.
Ryck upp dig, för fan!
KAN JAG FÅ ARSLET UR VAGNEN? Sängen vill säga. Palla klaga på att jag vart sjuk och "tagit det lugnt" i en vecka när det första jag gör när jag är frisk är att TA DET LUGNT. Men den här dan är inte bra, men den kan bli, den ska bli. Nr 1 kan ju vara att få arslet ur vagnen, om 2 veckor börjar fan den riktiga vardagen igen. Skönt och jobbigt på samma gång. Men sådär ja, nu lyfter vi på rumpan! Måste köpa en almanacka för 09/10 också. Hej hopp!
Mystiskt och spännande
Det är väl nästan det här som är bäst, att leva i det där ovetandet. Egentligen alltså, så länge man inte går sig själv på nerverna, men jag gör ändå inte det längre, orkar inte överanalysera. Men ändå den där spänningen i att inte veta, varken med det ena eller det andra, fortfarande fullt av möjligheter och kan fortfarande bli precis vad man gör det till. Samtidigt är det väl en ganska uppgiven handling, ett ganska luttrad sätt att se på saker och ting. Men precis, jag orkar inte bry mig helt enkelt. Det blir som det blir och vad jag gör det till. Det blir bra helt enkelt, och spännande. Livet är fortfarande fullt av möjligheter, inget sumpat, inget förlorat. Mystiskt och spännande, precis som det ska va!
Igen och igen och igen
En god nyhet är att jag bara har ont på ena sidan av halsen, en annan att jag vart på bio och skrattat ihjäl mig, en tredje att jag äntligen fått vara ute i det fina vädret. Som grädde på moset lite spänning i vardagen också. Åh, herre gud, vardag. Har sommaren redan blivit till vardag? Snart är det slut med det, känns för första gången på tre år lite ångestladdat. Förra året såg jag fram emot höst, vinter och mörker och året innan befann jag mig i Brasilien så gick aldrig mot sådana tider. Men nu? Ge mig sommar, IGEN. Skulle gärna spola tillbaka tiden, göra allt igen. Det skulle gärna få vara kring midsommar, ja ta mig gärna tillbaka mig dit. Då visste man ännu inget, nu vet man, inte allt, men tillräckligt. Nej nu ska jag drömma mig bort först i min bok, sen i min sömn i väntan på att bli HELT frisk. Men Ligg med mig.., vem skriver så?
Tönt i ett nötskal
Frågan är stanna hemma med ökade chanser att vakna frisk imorgon bitti, eller lugnt och stillsamt gå ut och minska chanserna, eller i alla fall dra ut på processen. Det är frågan. Egentligen ganska självklart svar, men inte lika självklart efter 3 dagars i princip sängliggande. Börjar bli halvt galen. Samtidigt har jag fortfarande lite ont i halsen och i imorgon börjar det fina vädret, frågan är om det är värt risken. Ja, beslutsångest kan man kalla det. Haha, töntigt egentligen men ärligt talat det som tar upp det största utrymmet i min hjärna just nu. Baaajs, jävla utgångsnarkoman. Eller sällskapssjuk kanske snarare, nä nu måste jag ta och bestämma mig. Ta ett tarotkort kanske! ;P
Undra om tecken är tecken
På tal om tecken, så åkte jag med samma tunnelbanevagn både in och ut från stan, och inte nog med det så bar den ett speciellt namn. Oh lord, det är lite olidligt på något sätt. Vill ha mer, mer, mer! :) Men nu är jag sjuk och rastlös, pride är över, om 2 och en halv vecka börjar vardagen igen. Har inte så mycket att säga förutom att det känns lite, lite obehagligt. Men äh vaddå, livet går vidare. Så länge men ändå känner att man tar reda på tiden, vilket jag ändå försöker och tycker att jag gör för det mesta. Men samtidigt är det ingen idé att fokusera allt för mycket på det som redan vart, inte fan på framtiden heller. Har gått vilse lite för tillfället tror jag, måste hitta tillbaka till stigen jag är på just NU. Inget annat har fan betydelse, ändå är det lite, lite obehagligt. Känns inte riktigt som om att jag är här, vet inte riktigt var jag är. Blir nog lätt så efter 7 dagars konstant festande, har nog slagit rekord fan. Men visst har det vart skoj! Nu bär det av framåt!
Here we go again
Okej, here we go again då en sista gång. Det är ju läskigt vad man inte kan slita sig. Men ett sista försök, ett sista hopp, en sista dag. Okej palla säga sista egentligen, men jag vet vad jag menar. Fast å andra sidan har jag inte så mycker förväntningar idag, försöker jag lyckas intala mig själv, fast det har jag nog alltid. Fast helt ärligt så orkar jag inte bry mig just nu, även fast det känns som ett ljusår bort. Men nu fan ska jag ha kul iaf! Pepp...
Jag blir mer än gärna ditt nästa offer
Åh gud, du är så spännande, kan liksom inte alls få nog. Samtidigt skriker allt jag vet VARNING, VARNING men du är som en drog och jag blir gärna ditt nästa offer. Att betrakta kakan på anstånd var inga problem, men när jag väl fick den serverad framför mig känns det som en omöjlighet att inte få provsmaka. Det är något som tilltalar mig något extremt, tror jag vet vad det är, enkelheten, ärligheten bland annat och såklart skönheten. Vilken dragningskraft, jag vet inte vart jag ska ta vägen för att det är så spännande. En natt med dig och jag är mer än nöjd, egentligen skulle jag kunna leva på den dos jag redan fått. Din hand i min, din blick, ditt ben under mitt, uppmärksamheten, bekräftelsen. Och får jag mer finns det väl risk för att jag inte kan få nog, men jag är villig att ta den risken.
