terinne

Å helt plötsligt kom det där pirret tillbaka, när jag mer eller mindre insåg möjligheterna för vissa fakta. Så sjukt ändå att det kan bubbla upp, trots att tiden neutraliserar (skulle jag vilja säga istället för läker sår, eftersom det här fallet faktiskt ändå inte handlar om några sår). Fast nu, verkligen inga förväntningar ändå, ställer mig helt neutral - förutom det där lilla pirret, som jag nog ändå inte kan kalla för förhoppning, för tror uppriktigt sagt inte att det är det. Det är bara kul, spännande på avstånd. Det är å andra sidan alltid då det slår till, jag tror ingenting, förväntar mig än mindre. Bara lite extra krydda, och självklart ska jag "anstränga mig" men ändå "inte". Känns som om jag vet precis hur man gör. Och vissa andra aspekter pekar ju inte i motsatt riktning om man säger så. Känslan i bröstet, än en gång en påminnelse om att man lever.