terinne

Okej, jag måste skaffa mig ett bättre objektiv. Fota, fota, jag vill fota. Men det är ju så sablarns dyrt. Studentpresent kanske? Eller när jag blir rik (inom kort). Sen måste jag skaffa en fotokompis också, Nadia var tog du vägen? Har ett annat offer på g också. Och kan jag bara söka den där utbildningen, för säkerhets skull?

Annars är jag lite splittrad i en fråga, vill inte bli "känd" för det, men vissa andra saker tackar man inte nej till precis. Jag hittar nog på något!!! Balans, kommer inte från början, men infinner sig till slut. Jag är lite stressad ibland tror jag, som om att jag föddes med skorna på? Nej, allt kommer inte från början, det är något jag måste lära mig förstå. Såklart det kanske blir en lite utdragen process när man är splittrad i en viss fråga som jag är, men det är bara fortsätta fundera.

Nej nu måste jag sova innan jag tappar bort den här natten också. Näsan mår bättre, jag som knappt kunde andas idag. Den begåvningen har jag fått tillbaka nu i alla fall. Tack för det.

Alltsåå, neeeeeeeeej, det händer inte! Inte igen. Mitt immunförsvar är inte lika mycket på topp som jag har trott, förmycket själsliga sår förmodligen.. haha! Ja men vad skulle det annars vara. Nu får jag kurera mig under täcket och köra min ordinarie inte-göra-någonting-kur. Jag som hade langat storkok och allt (husmor ja yes), skulle jobba, dansa och sen utepremiär på fotbollen. Försöker världssjälen säga åt mig att chilla ner? Ja kanske... Men jag vill inte! Bara att gapa och svälja dock, så här är det nu. Fan.

Men rumpi är det enda jag har lust att säga alltså... Allt känns bara så... och jag hamnar allt för lätt i den där fällan, det är det som är problemet. Får nog bli bye bye igen alltså... Alldeles strax, har fan inte tid. Just nu känner jag mig bara allmänt förvirrad, som jag gör ibland, men inte allt för ofta får man väl vara tacksam över. Tror egentligen jag bara behöver ett break, inte tänka så mycket och bara vara ett tag.. Ska bita ihop sista månaden nu sen i sommar ska jag fan bara vara, jobba och ta det lugnt. Inte tänka för mycket, inte planera. Pusselbitarna kommer falla på plats. Just nu känner jag verkligen att jag bara behöver vara, kan ju börja redan nu i och för sig.. ORKA TÄNKA! Hahaha....

FUCK, nu känner jag mig som det där lilla barnet igen. Orkar fan inte.. eller visst är det härligt på ett sätt, eller NEJ fan inte det här alltså... inte tillbaka till den här känslan, orkar orkar orkar inte... känns exakt som om det var hösten 2008 och nej jag vill seriöst inte. Fan, det skulle inte bli såhär... och ska inte heller. Bara för att det inte blir som jag planerat...

Men nu känns det bättre!! Haha... blev entusiastisk över en anna sak. Och Oh Yes, det ska bli av iaf...

Det är ganska kul att vara malplacerad ibland (eller för det mesta), @ bågen innan bajenmatch, haha! Sen hamnade man i björns trädgård och kollade på småpojkarna som skejtade, med en cider i handen dessutom. Haha... don't ask! Men alla "bortkastade" minuter här i livet är fynd de också på sätt och vis. Nu känner jag mig seg och lat, och tänker tilllåta mig själv att känna så.. Imorn är det dags igen, oh my god, tänk om detta händer nu? I wanna take you far away, far away, far away.

My bullets fly full speed, igen. På riktigt den här gången? Har jag halva inne nu, jag tror det? Upp till bevis. Det enda jag saknar är intensiteten, å andra sidan hade jag väl inte fixat det då. Men när jag väl gjort det, kommer den tillbaka igen.

Fy fan vad jag är bortskämd egentligen, med att ALLT verkligen löser sig i sista sekund. Spelar fan ingen roll vad eller hur jag gör, till slut gör jag det i alla fall. Och jag gör det jävligt bra. Detta är dock en väldigt stressande talang, eftersom man aldrig lär sig av sina "misstag" eftersom man inte behöver det. Så egentligen kanske jag bara borde sluta stressa mig själv och sluta ha ångest över den där listan och bara fortsätta köra mitt race? För på något jävla höger eller vänster funkar det ju ändå jävligt bra. Vad är det för räkmacka jag åker på egentligen, samtidigt som jag verkligen inte åker på någon räkmacka ändå trots allt. Men det finns ju baksidor med allt.

Och livet forstätter bevisa att de flesta fullträffar här i livet är misstag från början... Jag kan inte annat än att låta mig övertalas mer och mer varje gång.

Så sjukt jävla pepp inför imorgon!

Det är helt sjukt vilken läkande effekt skrivande kan ha. Jo tack, sen förra inlägget har jag åkt bergochdalbana. Men nu är jag uppe igen, pennan, orden, eller ska man säga insikten egentligen, hjälpte mig upp igen. Så nu blickar jag över dagarna som kommer igen, och känner mig sådär totalt helnöjd igen. Och inget annat spelar någon roll.

Just nu är jag på sånt där underbart humör. Inte sprudlande av lycka men lugn och tillfredställd. Trots att jag sov till 16 idag och kvällens enda planer blev inställda... Totalt nöjd med att livet är exakt som det är, accepterande mot mig själv, trånar inte efter något och inte ett dugg avundsjuk på någon annan. Vill bara vara mig själv rakt igenom, leva mitt liv och köra mitt eget race. Kan uteblivandet från cyber space ha något med saken att göra tro? Det har vart så sjukt skönt att inte behöva uppdatera eller hävda sig på internet, befriande och framför allt gett mig så mycket mer tid. Och inte ett dugg svårt, förvånansvärt nog.

Det enda som irriterar mig något... är satans jävla studera. nu och deras ansökningssytem vilket gör att man måste bestämma sig EXAKT innan den 15 April. Vad fan är meningen då med att man kan söka upp till 20 program och kurser? Det blir till att välja världsdel redan nästa vecka då, spanska eller portugisiska? Barcelona eller Brasilien? Helvete. haha...