terinne

Var tog hon vägen?

My nerves can't handle this!

Åh vad jag verkligen hatar att jag inte kan sluta tänka på dig, blir så förbannad av hela situationen. Ilskan tar över mig, drar ner mig ännu djupare, gör mig besatt. Innerst inne vet jag att jag inte bryr mig, men jag känns så skör just nu, klamrar mig fast i desperation. Den här jävla klumpen i halsen, känslan som får mig att inte veta vart jag ska ta vägen. Jag vill inte ha det såhär, jag vill inte lämna dig, jag vet seriöst inte vart jag ska ta vägen. Varför skulle du också vara en av de där, en av de där jävla idioterna för att vara exakt. Varför förändrades allt bara över en natt eller två, varför måste du vända dig om och springa nu, när du inte gjorde det förut. Mest av allt hatar jag nog att vi bytt plats, att du gått från en omtänksam kär prinsessa till en obrydd player. Jag klarar det seriöst inte mer. Jag vill inte ha antingen heller, fullt ut, men inte det här heller. Jag vill inte låta mig kontrolleras, men helt plötsligt känns det som om det inte är på mina villkor längre, det faktumet gör mig oerhört frustrerad och det är absolut det SISTA jag behöver just nu. Det vet även du, ändå gör du såhär. Jag har sakta men säkert tagit mig tillbaka den här tiden, det sista jag behöver är att du låter mig handlöst falla igen. Åh gud, du gör mig så förbannad att jag bara vill skrika dra åt helvete och aldrig se dig mer, samtidigt kan jag inte. Jag kan inte, det vet jag. Varför kan jag inte? Varför ska jag ha något sånt här i mitt liv? Varför ska jag ens tillåta det. Jag är inte värd det någon stans, det vet jag. Det känns som om att ordet kompromissa inte finns i dina öron längre, som att du seriöst inte skulle göra mer än rycka på axlarna om jag försvann. Hur kan du ändra dig på så kort tid, eller stänger du av? Varför kan vi inte mötas på mitten, varför måste du vara så kall? Varför MÅSTE jag ens bry mig om det här? Jag hatar att jag bryr mig, hade jag vart vid mina sinnens fulla bruk hade jag aldrig låtit det här hända. Då var jag som okrossbart glas, nu spricker mitt glas för varje sten du kastar. Och jag vill inte ha fler stenar, kan du bara byta tillbaka de till bomull som förut? Varför måste du vara så hård och oformbar? Jag pallar seriöst inte, inte för att du bryr dig tillräckligt mycket för att göra något åt det, men ändå.

Jag är en konstnär som inte har kommit ut ur garderoben.. Måla, skapa, konstruera, designa, uttrycka. Jag har inte tänkt på det, kommit på det riktigt men jag har redan skapat massor. More to come!

Who told you love is the Alfa and Omega?
And that your heart will lead you to the only one?
It’s a curse, it’s the hammer that will break you,
It’s a poison hidden in a bon bon

Don’t you know love is stronger than Jesus?
Don’t you know love can kill anyone?
Bring it on; wars and diseases
You know that love can do you like a shotgun

Can’t resist them, the sailors and the soldiers
Taking aim, a rabbit on a rifle range
Pay no mind to what your mama told you
You’re the fool who’s chasing down the candy cane

It’s a riddle how lovers can stay alive
but we bloom and breathe in all decline

See the people heading for disaster
standing in line just looking for a little fun
love is a fire, a hot hot blaster
with a vengeance burning in the Kongo sun

We’ll believe there’s trust in strangers
any monkey looking like a saviour
It’s a riddle how
we’re still living now
Oh, how little we know, oh