terinne

URS, vad jag är trött på det här. Trött. Trött i kroppen. Trött på livet. (nästan) Två dygn till dock och sen är det över, men sen då? Rädd för att den här känslan ska bestå. Hur fan kan jag känna att det inte finns något att se fram emot när det finns typ för mycket? Aja, nu ska jag fortsätta inte tänka för mycket och bara få det gjort. Så tar jag resten sen. Men just nu känns allt bara så, tomt. Och så känner jag inte ens någonting. Fy fan vad jag hatar den här känslan mest av allt. Skyller på stressen, inte lätt att vara en begåvad slacker med överdrivna prestationskrav som lätt blir handlingsförlamad. Extremt bra kombo, verkligen.