terinne

Å du talade till mig igen
Väckte min längtan lite sådär
Överraskade min förvåning
Smekte mig med dina ord
Å mitt hopp snubblade till
Försökte hitta sig själv
I ett virrvarr av ord med långa avstånd
Å så åter så tyst känner jag

Vibrationer av ditt grubbel
Genom hela Europa
Å det är på sitt vis så vackert

Jag förstår inte den här världen, tack och godnatt. Varför är du så konstig, värld? Varför har du placerat mig så jag ser i mörker och inte stänga ögonen kan. Varför måste mitt hjärta slå för de som inte kan och varför måste de lådsas att de inte andas. Värld? Vem är du egentligen och vad vill du? Varför är du så konstig? Jag förstår mig inte på det här, världen,  tack och godnatt.

Du vidrör mitt hjärta hela vägen rakt in, så jag tar mig för pannan, sätter ner armbågen i bordet och vet inte om jag ska smälta helt eller hålla mig flytande tills jag får lyssna en gång till. Och det känns som om ingen förstår, inte med någon kan jag dela min kärlek. De smälter bara lite halvt och nickar halvdant instämmande. Så jag skriver den här, vårdar den ömt i mitt hjärta och njuter var eviga sekund av den sammet som strömmar in genom mina öron och fotplantar sina vibrationer ut i hela min kropp och väsen. Och jag lyssnar och sprängs innifrån och ut, och jag sår mitt guld.