terinne

Har precis tagit ett litet nap eftersom det inte blev så mycket sömn inatt, hehe, och jag definitivt kommer behöva det inför ikväll. Men jag har drömt så mycket olika och KONSTIGA saker att ni anar inte. Får inte ens ihop det i mitt huvud, så jag känner mig så sjukt konstig just nu? Haha, tänk vad 2 timmar sömn och drömmar kan göra med en. Känner mig så jävla konstig nu bara, kan inte ens förklara! Vem fan drogade mig när jag sov?

Hur kunde det INTE finnas tomater? HUR? Nu vet jag inte vad jag ska äta... haha

JAVLA internet alltsa. Jag ar javligt talmodig nar det kommer till det mesta (eller ja kan diskteras), men inte nar det kommer till sega datorer och fuckade internetuppkopplingar. Jag erkanner, jag blir galen. Det ar nastan sa att jag kastar datorn fran balkongen, men det ar massa manniskor dar nere och en tangoshow. Vill ju inte skada nagon.

Är argentinare, eller alla bosatta i det här landet, jävligt bra på att snacka skit? Det återstår att se. 2 timmar to go. Nu ska jag äta middag med min roomie och mina nya adoptivbarn i alla fall! Tror aldrig jag sett så söta barn i hela mitt liv.

Jag orkar inteeeeeeeeee leta mer. Jag blir galen, seriöst. Det är väl 90, men ändå inte 100. Men jag orkar bara inte, inte, inte. Får väl bo där en månad i alla fall, kan ju alltid flytta om det är så. Det är ändå sjukt hur snabbt känslan kring saker och ting kan växla, hur det kan gå fram och tillbaka så jävla mycket. Trodde jag kommit ur puberteten för länge sen, men haha nej tydligen inte? Svåra val, men äh vaffan jag kan alltid ändra på situtationen. Nu får de bli såhär, jag orkar inte leta mer och jag bara står inte ut i min resväska mer. Sen blir det bra ockå för det blir en utmaning, det kommer krävas mer. Nu ska jag bara på riktigt ta tag i voluntärandet.

Blää. Idag är en såndär blä! dag. Den första på evigheter, så ska väl inte klaga egentligen. Man får helt enkelt tillåta sig att ha såna här dagar. Man vaknar upp och är bara allmänt less, handlingsförlamad. Orkar inte ens äta. Men sen kommer en av ens fyra housewives och säger att maten är serverad. Så den punkten behöver man inte tänka mer på. Sen kollar man jag lite tv, sover på en söts persons arm och hittar en lägenhet på en grym adress som man ska kolla på dagen efter. Så känns allt mycket bättre. Men nu är det bara blä igen. Har inte lämnat hostelet på hela dagen och tänker inte (?) göra det heller. Imorgon börjar mitt nya liv helt enkelt. haha...

Just nu är det någon som sjunger utanför på gatan: you don't have to be rich to be my girl, you don't have to be cool to rule my world? Och påtal om utanför på gatan, så hörde vi massa oljud och skrik utanför inatt. Först trodde vi att de slog sönder en bil, men efter att ha tagit oss ut på balkongen visade det sig att det var några som höll på och totalt misshandlade dörren till ett ställe/en lägenhet. Fortfarande ingen aning om vad det handlade om och först kändes situationen ganska hotfull, gömde mig nyfiket bakom killarna på balkongen. Sen förstod jag att det var något internt, men obehagligt som fan var det i alla fall.

Snart är klockan 12?

Har ni -4 i Sthlm? Haha, jag skrattar högt!! Något som är väldigt intressant här också är i och för sig vädret! Temperaturskillnaden kan växla fort, och ganska mycket! Igår va det SJUKT varmt hela dagen, gick omkring i shorts och linne, var helsvettig, höll mig helst i skuggan och åt glass. Idag är det nästan kallt, eller ja det är kyligt. Regnet öser ner, det drar lite från balkongdörren och jag håller mig gärna inne med en kopp vamt kaffe. Men -4, jag skrattar fortfarande högt!

Nu ska vi ut och fira en australiensisk snubbes födelsedag, som för övrigt vart full varje dag i 4.5 månader! Måste säga att han är ovanligt fräsch för det, och ovanligt trevlig! Bland oss har vi oxå lite brassar, kanadensare, swissare, sydafrikan... I go international än så länge! Dock måste jag ju erkänna att jag mest är här för the locals... Men de gömmer sig! Eller inte riktigt, men de blir "bättre" snart! ;-)

Black Eyed Peas eller BA Pride?

Det är lite sjukt egentligen hur snabbt saker och ting kan ändras egentligen. För bara någon dag sen kändes rumsletandet vääääldigt utdraget, och det är sant, jag har spenderat mycket tid till att leta och leta. Nu har jag minst 4 rum på g, alla till bra pris och jäkligt nice läge. Åååh, allt bara känns så bra just nu. Det roliga är ju att nu när jag förmodligen är nära trivs jag ändå så bra där jag är nu, dock vill jag inte bo i min resväska och på 6 bädds rum någon längre period. Två av rummen är väldigt nära här så kan ändå komma hit och gosa med alla trevliga prickar här om jag vill. Eller så är det helt enkelt dags att klippa navelsträngen till brassarna? Och den schweisiska grafiska designern. Haha, det är ju bara för lustigt hur saker och ting kan ändras. Men so far, ja den här staden är hypnotiserande på något sätt. Ändå har jag sett och gjort långt ifrån allt. Men folk säger det, man blir fast i Buenos Aires.

Jag skulle nästa betala en förmögenhet för att se den där minen imorgon, eller framför allt för att läsa de där tankarna. Men inget av det kan man i över huvud taget köpa, och tur är väl det egentligen. Å andra sidan räcker det med att ana, föreställa sig. Samtidigt kunde jag nästan inte bry mig mindre. Jag la det på lådan idag, och det finns ingen avsändaradress så någon återsändning blir det inte. Nu slipper jag ta i det mer, se det, bry mig. Det var mitt sista move och jag vet till 99% att så är det, postat och klart på en gul brevlåda. Tack för mig min(a) dam(er) (och herrar).

URS, vad jag är trött på det här. Trött. Trött i kroppen. Trött på livet. (nästan) Två dygn till dock och sen är det över, men sen då? Rädd för att den här känslan ska bestå. Hur fan kan jag känna att det inte finns något att se fram emot när det finns typ för mycket? Aja, nu ska jag fortsätta inte tänka för mycket och bara få det gjort. Så tar jag resten sen. Men just nu känns allt bara så, tomt. Och så känner jag inte ens någonting. Fy fan vad jag hatar den här känslan mest av allt. Skyller på stressen, inte lätt att vara en begåvad slacker med överdrivna prestationskrav som lätt blir handlingsförlamad. Extremt bra kombo, verkligen.

Okej, ett sista jävla ryck nu, 2 jävla veckor och sen är det fucking över. Jag ska gå på helspeed dygnet runt, få det här fucking gjort nu. Visst egentligen skulle jag kunna göra det medelmåttigt, men min inre röst kommer nog aldrig förlåta det. Jag har alldeles för stora krav på mig själv, det vet jag, men nu är det så. Lika bra. Nu ska det bara göras dock, inte perfekt, men så att jag kommer dit jag vet att jag kan. Så det är bara fortsätta på det här rycket nu, day and night, sen faaaaaaaaaaaan alltså. 2 veckor är inte lång tid, nu fan! FAKE IT UNTIL YOU MAKE IT!

Alltsåå, neeeeeeeeej, det händer inte! Inte igen. Mitt immunförsvar är inte lika mycket på topp som jag har trott, förmycket själsliga sår förmodligen.. haha! Ja men vad skulle det annars vara. Nu får jag kurera mig under täcket och köra min ordinarie inte-göra-någonting-kur. Jag som hade langat storkok och allt (husmor ja yes), skulle jobba, dansa och sen utepremiär på fotbollen. Försöker världssjälen säga åt mig att chilla ner? Ja kanske... Men jag vill inte! Bara att gapa och svälja dock, så här är det nu. Fan.

FUCK, nu känner jag mig som det där lilla barnet igen. Orkar fan inte.. eller visst är det härligt på ett sätt, eller NEJ fan inte det här alltså... inte tillbaka till den här känslan, orkar orkar orkar inte... känns exakt som om det var hösten 2008 och nej jag vill seriöst inte. Fan, det skulle inte bli såhär... och ska inte heller. Bara för att det inte blir som jag planerat...

Men nu känns det bättre!! Haha... blev entusiastisk över en anna sak. Och Oh Yes, det ska bli av iaf...

Det är ganska kul att vara malplacerad ibland (eller för det mesta), @ bågen innan bajenmatch, haha! Sen hamnade man i björns trädgård och kollade på småpojkarna som skejtade, med en cider i handen dessutom. Haha... don't ask! Men alla "bortkastade" minuter här i livet är fynd de också på sätt och vis. Nu känner jag mig seg och lat, och tänker tilllåta mig själv att känna så.. Imorn är det dags igen, oh my god, tänk om detta händer nu? I wanna take you far away, far away, far away.

Så sjukt jävla pepp inför imorgon!

Det var lite naivt av mig att tro att jag skulle hinna med allt idag. Men nu fick jag precis reda på att min blomma blommar hela sommaren ut i alla fall, vilket direkt styrde tankarna på annat. Och imorgon bär det iväg till Nairobi. Jag är lycklig nu igen, och bara det faktumet gör mig lycklig.

I don't think the bomb has exploded again, yet, but it's something, always has been. It's only a question of time. Jag kanske bara borde lägga korten på bordet helt enkelt. Förut hade jag inte kunnat stå för det, nu är det no problems. Om jag får läge så vet jag att det kommer hända...

Jag tittar och går igenom och blir inspirerad av mitt eget liv. Det är ett gott tecken. =)