terinne

Livet är bra magiskt emellanåt, det vet vad jag vill och jag vet vad det vill. Vi vet vad som är på gång, det är sällan man kan undgå det. Livets gång, ödets ironi, mystiken.. Det är dock inte alltid vi har samma plan, det kan jag inte sticka under stolen med. Som när det säger åt mig att släppa taget och jag inte riktigt är med på noterna. Då är det bara att vänta och se... hur de tar form på papperet eller i melodin. För det mesta har vi samma plan i slutändan i alla fall, även om det i självklarhetens mystik inte är just så självklart.