terinne

Ja, lite delade meningar det här med hur det går för mig när päronen glassar i sydeuropa. Jag var ju nästan där, för 300 spänn - men så blev hyttfan hyrd i sista sekund. Menmen, diskhögen växer i köket, kattlådan orensad (men vaffan jag skulle ju göra det idag, eller igår, eller i lördags var det kanske?), hör ljud från de delar jag inte vågar beträda = panik, gör inte riktigt det jag ska kanske, helt speedad och går på högvarv. Tur att jag har sällskap för det mesta i alla fall. Ändå vill jag flytta hemifrån, hur skulle det gå? Nej men alltså, så farligt är det faktiskt inte, diskhögen har jag faktiskt tagit hand om, och resten eh.... Det är faktiskt en helt annan sak när det är ens eget, inte för att jag har någon erfarenhet, men så är det i alla fall! Nej just fan, jag får inte glömma att läsa eller skumma igenom 30 sidor i uppslagsboken! Det skall göras varje dag den kommande månaden, fram till den 25! Kul liv jag har, jo men visst! Livet är ganska party (eh förhoppningsvis)!

Nämen åhå, det är redan onsdag. Veckans länsta dag är avklarad och jag har bara gjort nytta, tur det för en gångs skull. Egentligen borde jag väl vara ute och dricka öl vid det här laget, men jag har körlektion imorgon och vad har vi sagt om det här med att festa på onsdagar!? Nej, istället ska jag lägga mig och läsa och fortsätta vara en ansvartagade prick. Vilket jag iof är för det mesta, fast man måste ju få släppa loss och släppa allt ibland för det... Men det blir först till helgen det, om jag har har för mycket träningsverk då vill säga!

Följ min blogg med bloggkoll

Med mobilkamera och allt. Man får ta vad har när solen plötsligt tittar fram, man bangar sitt träningspass för en take away-latte på kajen, tar en 45 minuters prommenad hem och sätter sig i solen igen och pluggar matte innan mor joinar för färdig sallad i solnedgången. Ja, idag har jag lekt medelålders. Eller lekt och lekt, jag är ganska medelålders. Eller mest luttrad kanske.

Ja, skinnjacka som jag trodde var grå blir bara mer och mer grön och mina strumpbyxor ser inte ens lila ut? Men men, man ska inte kräva för mycket... Det var varmt i helgen i alla fall och man slapp pälsa på sig. Sitter här och äter mörk choklad (som vanligt) med hallonsmak! Ny vecka igen imorgon med skola, träning och körlektioner. Måste komma ikapp igen, jag som svor på min själ att inte komma efter... Så farligt är det inte, men iaf. Tiden bara går, veckorna flyter på, hyffsat fort. Men vart är allt på väg egentligen? Vart vill tiden komma någonstans? Ibland känns det som om man bara går omkring och väntar och gör allt det nödvändiga under tiden. Vad är det egentligen man väntar på? Och hur länge ska man behöva vänta, var är du?

Ja, det viktigaste är skummet. Inte kaffet, nej nej, inte alls! Vilken tur med andra ord att jag verkligen fått in tekniken så det blir myyyycket skum (val av mjölk spelar också roll), så jag inte blir sådär ledsen när det bara blir lite skum. Skum är grejen (mycket som är grejen iof). Gör mig en sån här nästan varje dag när jag kommer hem, en ganska dålig vana som man kanske borde sluta med? Men det är ju så gott! Fast kanske borde börja med grönt te istället, det dricker jag ju rätt ofta det med i och för sig. Hursomhelst äter jag typ en mörk chokladkaka om dagen också, det borde jag sluta med på riktigt. Men mörk choklad är ju nyttigt, eller hur var det? Sitter här och laddar ner lite dancehall, det är ju... eh... speciellt. Jag får säkert reda på vad jag ska med det till så småning om... Resten av folket är påväg hit, mina lila strumpbyxor som ännu är oinvigda kanske åker på ikväll? Men det är ju så kallt!! Hur ska jag överleva? Kan inte julen komma snart, och sen vår tack!

Ja, vad är det med lila egentligen? Min besatthet började redan på andra sidan jordklotet, i Brasilien närmare bestämt, och så kommer man hem och allt är lila? Okej, det har hänt förut att jag undermedvetet fattat tyckte föt något precis innan det blivit populärt, men då har jag ju i alla fall befunnit mig på samma plats både före och efter. Men nu liksom, hallå? Det finns en gräns. Hur fan kan man snappa upp en trend flera tusen mil bort, för det var ju inte som om jag var direkt uppdaterad på vad som hände här hemma? Det kanske är något universiellt, den lila trenden kanske är global? Fast det är ändå konstigt, för det är nästan som om att jag är kär... och så besatt har jag inte varit av något förut, och speciellt inte av trender. Livet är allt bra mystiskt, inte sant?

Inte minst den här tablettasken, intressant vad mycket intryck bara en liten ask kan ge. Ja, den syftar på viol och lila, sen är det några fina blommor där nere (som är lila såklart). Den är lite knarkig (tabletter...?), fazer betyder faktiskt "att göra" på portugisiska och 23g påminner mig lite om 21 gram som är själens vikt (tänk om det hade vart 21g på riktigt, de kanske borde ändra det?). Allt detta på guld bakgrund, är det inte fantastiskt? Eh ja.., livet är fullt av överraskningar minsan!

Dessutom såg jag en lila tant idag på tunnelbanan idag, ja hon var faktiskt helt lila. Lila byxor, lila tröja, lila halsduk, lila kappa, lila klockring, lila vanlig ring, lila nagellack osv.. Ja, ni fattar. Det ända som inte var lila var örhängerna, glasögonen och skorna, typ... (Ja, jag studerade henne väldigt ingående för det var väldigt trångt på tåget och jag hade inte så mycket bättre för mig medan jag stod där och kramades med alla och lyssnade på min LILA iPod). Hon hade till och med lila slingor i håret, detta fick mig väldigt fundersam. Är det så att den här tanten alltid går omkring i lila eller hur matchar hon annars med håret? Okej, det kanske inte ska komma från mig som tycker att lila passar med allt, men till och med jag blev faktiskt lite fundersam. Hur gör man egentligen i en sådan situation? Livet är verkligen mystiskt, och fullt av överraskningar. Kan man beskriva det bättre?

Till hälften träningskläder, och benvärmare för att vara snäll mot min vad som samarbetat ganska bra faktiskt, så belönar den med lite extra lyx. Det är dessutom så sjukt skönt att inte frysa, jag klarar verkligen inte av det! Inte nog med det, helt plötsligt är man anmäld till högskoleprovet lördagen den 25 oktober. Fick en sista påminnelse och ett enormt ryck, så nu är man 350 kronor fattigare också. Men hallå!! 2.0 här kommer jag och sen kan jag ägna mig åt det jag vill och åka till Paris och bara leva livet!! Har lite tid att förbereda mig på visserligen, men som om det skulle behövas? ;)

Sitter här och drömer mig bort till varmare breddgrader. Det blir bara kallare och kallare för var dag som går och jag börjar seriöst tvivla på om jag verkligen klarar av det här? Man vänjer sig väl igen med tiden antar jag. Förmodligen kan man använda de här skorna igen nästa år någon gång, de passar ju inte riktigt i alla tillfällen, om ens alls i Sverige? Fast det där med klädkoder har jag aldrig vart bra på, sen har jag blivit så himla bekväm av mig (ja de är faktiskt bekväma). Förstår inte alls hur folk, eller tjejer, kan gå ut med klackar och barar ben... Långkalsonger och eccoskor ska det vara, typ? Ja i vinter ska jag vara varmt klädd, bekvämt går före snyggt. Både och kanske vore något att satsa på! Ja vi kör nog på det, sen skadar det ju inte med flashbacks ibland...

Kanske inte en helt vanlig lördagskväll, men film, en mamma och gosiga katter är ett steg på vägen. Hela min vad är tjock och gör ont och jag kan knappt gå. Vill inte ens tänka på vad jag har gjort idag, men det var ju kul så varför inte? Lika bra att passa på så länge man kan. Plus det är härligt att drömma, speciellt när man vet att det en dag kommer att bli verklighet. Kvällen igår började bra med middag och besök från USA, sen blev det utgång och jag frös sönder, bland annat. Jag är så himla opepp nu för tiden, vet inte vad jag kan göra åt saken. Hoppas min vad ger med sig imorgon iaf, eller så är det 160 spänn åt helvete. Snälla muskeln, ska vi samarbeta lite?

jag sög på det här!

Det är tur att man har en katt som ställer upp i vått och torrt iaf, varesig den är sådär värst jätteförtjust eller ej. Min mamma har ju inte riktigt förstått det där med hur man är en stödjande mor och svarade allvarligt på "jag fyller 18 imorgon och ser fan ut som 12" att det ska jag minsann vara glad för när jag är 35. Det är väl då man ska säga något i stil med "du ser ju inte alls ut som 12"? Jaja, Hanna tycker nog inte att jag ser fortfarande ser ut som 12 i alla fall (förhoppningsvis), även fast jag beter (se bilden ovan) mig som det ibland?