Nornir

En ask vet jag stå
Yggdrasil heter den
dess höga stam stänkt är
med vitgrus; dädan kommer
dagg som i dalar faller,
grön står asken vid Urds brunn
Dädan komma mör som mycket
veta ur det hus som
vid trädet står;
Urd heter en
den andra Verdandi -
de skuro i trä
 
Skuld är den tredje;
de skipa villkor
skifta livslotter,
mäta ödet åt människors barn.

Son sueños?

"A veces sueño contigo y sueño que me despierto en nuestra casa del campo. Te abrazo fuerte, todavía está el calor de anoche y tu sabor dulce en mis labios. Luego entran nuestros hijos al cuarto y suben en la cama. El sol brilla a través de la ventana y otro día al lado tuyo, acaba de comenzar."

Y sí, lo de casarnos ya lo iremos viendo no?

AAAAAAAAAAHHHHH!!!!! Är det enda jag vill säga. Kan du inte bara, ja liksom.. du vet.. Komma till min värld? Sluta gömma dig för den, som också skulle kunna vara din värld. Som skulle kunna vara, eller är, vår. Trodde jag släppt, accepterat, pustat ut, slappnat av. Men du våldgästar, för än finns den där lilla hjärtkammaren för dig. Du bor där. Jag skulle gärna ge den till någon annan, någon nära, någon tillgänglig, någon som förtjänar den, någon i samma land. Men din luft svävar där, din lukt sitter i kammarväggarna och ditt blod, ditt blod det passerar igenom. Jag har släppt, jag har accepterat. Men mitt hopp och min längtan, mina minnen och min själ, vi sinar aldrig. Om det verkligen är.

En dag..

Åååh.. Jag vill verkligen wwoof:a i Nordnorge!!

Varför så långt borta

Me llenas de calor con tus palabras..

Expressive?

Tre dagar av äventyr väntar... Ska bli spännande att se var jag står på söndag? Har en känsla av att det här är ett historiskt ögonblick.

Everything is possible, everything.

Just nu har jag en lite lätt fladdrande känsla av att mina viljor krockar. Jag vill så mycket och samtidigt "passa på" när jag ändå är "fast". Nej nu dyker den där känslan av att livet är för kort upp igen, men det är det inte. Allt är möjligt, allt.

Samtidigt som en liten röst där inne säger att du får nog välja... men nej jag vägrar!

Sluta drömma, börja lev?

Längtar till dagen jag kan turkiska... Men nu hemtenta, just ja! Så var det..

En beställning till universum, tack!

Någon rolig? Ska det va så mycket begärt?

Eller kanske Istanbul??

Nej nej, jag tappar alldeles för lätt fokus. Nu är jag redan ett år bort. Hur fan gick det här till? Nu: tillbaka till nuet och först och främst Uppsala! Sen Bella sen, kan du få ta ett kliv längre. Men nu skärper vi oss!!

Tålmodig kisse

Snälla nuuuu, nu, nu!! Inte hetsa upp sig i förväg jag vet men i alla fall...

Ibland får jag konstiga idéer

Ukraine, Georgia, Armenia and Azerbaijan?

...

Att få dig att.. Kommer alltid vara ett mål.

Men neeeeeeej

Vad om jag faktiskt inte tar den där biljetten hem? Idag är en sån där dag då det gör ont i mig bara vid blotta tanken på att åka hem. Sverige skrämmer mig, svenskar skrämmer mig? Alla jag pratar med vill där ifrån? Varför ska jag hem till något alla vill åka ifrån? Okej, alla vill alltid åka ifrån det stället de är på verkar det som (går att diskutera), så ska väl bara vara glad över att jag faktiskt gjort det. Men nä, idag är jag inte så jävla säker på att jag sätter mig på det där planet. Men en sak är säker i alla fall och det är att jag är jävligt trött på att leva i ett moln av plangörande. Beslut får mig att må illa. Ändå våldgästar de mig hela tiden. För nej, jag kan inte bestämma mig. Men det enda som ekar i mig just nu är jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Imorgon kanske något annat ekar. Ska försöka lyssna den här veckan. Men nä, jag vill fan inte. Jag känner mig klar men ändå inte.

Por favor

Nu är jag nära informationen. Hoppas jag? Sen fan gäller det... Hinner nog sova på saken? Fast det skulle kännas så hemskt att bara springa på tisdag, men lite triggande också. En fråga om tid och pengar, egentligen inte. En fråga om mitt liv, bara det jag bryr mig om egentligen. Dock är jag ju expert på att leka med elden, så det vill jag såklart fortsätta med. Kanske åka tillbaka till Chile. Nej verkligen inte, men jag vill. Det man inte kan, det vill man. Är det så? Upp till bevis om... inte många minuter? Och jag vet nog vad jag skulle göra, bara det ena inte går. Men går det har jag nog bestämt mig för att genomföra det. Samtidigt kommer tankarna då igen. Understimulering. Är jag dum i huvudet som lämnar det här livet? Samtidigt blir det kallare och mörkare och dags att byta halva av jordklotet. Pricken över i-et är ju att jag helt i ödets händer kom över en jobbansökning idag också. Och igår fick jag något jag trånat över i 5 månader (nej nu överdrev jag). Och yogafarmen väntar på mig. Som så mycket annat. Kan vi inte göra två av mig?

To listen to feet or to hearts

Tack gud, eller ska man säga världen, för ännu en dag, eller dygn i ovisshet. Med möjlighet till kalla fötter. Vad som helst kan hända. Hur kommer detta sluta?

Treårsångest

Kandidatprogram i kulturentreprenörskap?

Jag tror jag tänker lite fel när jag tänker på livet. Kanske dags att inse sitt öde. ;-)

Deal

Well, problemet är att jag känner lika mycket för att stanna som för att åka. Just nu, exakt lika mycket faktiskt. Och bra är väl det, men får vara glad över att man vill göra något i över huvud taget! Och funderade precis ut en plan B också, men damn så kom jag och tänka på en tredje aspekt... Får helt enkelt bolla lite fler idéer (med mig själv) ikväll, göra "studiebesök" imorn och sen runt 2 imorgon har jag nog bestämt mig. I så fall går båten 23.15 och då är det bara att tuta och köra och tänka dessmindre. Låter som en deal tycker jag. peace

Mitt beslut, inget beslut ;-)

Tror jag kommer närmare och närmare ett svar, ingen som helst aning om vad det är dock! Har lite olika alternativ som jag överväger lite hit och dit, men just nu känns det ändå som om att only time can tell. Och vi vet ju alla att man vet fan aldrig vad som händer, tiden kan skoja till det riktigt mycket om den är på rätt humör. Men det känns bra i alla fall, känner inte att jag måste veta, nu, nu, nu. Jag har inte bråttom direkt, även om ett beslut och en stämpel på det helt klart skulle förenkla tillvaron en hel del. Men jag trivs mer än bra här under min takfläkt i BA's 30graders natt. En sak är säker i alla fall och det är att BA var ett väldigt bra beslut! Litar på att nästa beslut blir minst lika bra, och hur som haver inkluderar det i alla fall minst 2 månader till här. För det här gången ja!

Lite Uruguay?

Funderar på att resa lite, känner att jag behöver lite semester! Fly storstads livet lite, chilla lite på nån strand, kanske surfa lite. Fira nyår i lite bikini, sola lite. Ja bara lite alltså, för att sedan återvända i januari och plugga lite. De här volontärtramset tror jag att jag skippar alltså, finns fan inga vettiga alternativ!

Fan vad det tar tid att ta reda på information egentligen...

Tidigare inlägg
RSS 2.0