terinne

Jag är en problembloggare, kommer jag någonsin kunna skriva lyckliga böcker? Jag skriver bara när jag söker svar eller om det är någon specifikt jag vill komma ihåg, oftast ändå i teraperande syfte. Som psykoterapeutbarnet jag är. Jag glömmer till och med bort att jag har en blogg när allt går som på räls, och min inspiration, den får jag så fort det håller på att spåra ut lite eller när jag inte vet vilket spår jag ska välja. Men å andra sidan, tar man sig en titt på historien har de flesta stora verk fötts ut ur ren smärta. Människan är problemsökare, det är så vi känner att vi lever. Det känns lite som om att det har blivit min uppgift att förmedla det budskapet, om det så är över en öl på en sunkig gaybar som jag får ur mig "om allt alltid var perfekt, skulle vi inte ens märka att det var perfekt" så får jag oftast svaret "jag har aldrig riktigt tänkt på det sättet förut". En ren och skär "aha-känsla", you're welcome.

"I strongly think that this world is going in the right direction, and everything we do is contributing. As long as we do what we love, share it, and live it! I think the only way is to concentrate on what's already good in this world, and leave the bad stuff to eliminate itself. So "eat, pray, love" (not that I'm that into that book, but..) and people around you will do the same. =)"

Ibland undrar man ändå vad det är man håller på med. Hur man kan känna sig så obekväm i vissa situationer, även fast man inte gjorde det ens dagen innan. Hur det segunden man träder in genom sammetstygerna, bara tränger sig på. Och har man otur, redan uppe på gatan. Inget problem för det mesta, men ibland känner jag mig bara så dum. Jag fortsätter oftast försöka ändå, lådsas som ingenting. Men jag faaattar inte vad det är som händer, om det bara är en föreställning i mitt eget huvud? Jag vet att jag är känslig, och gärna flyr. Lättast så, men igår satt jag ändå kvar, analyserandes över situationen. Vilket ändå ledde till att jag fortsatte försöka, ignorerade det och fortsatte mitt race, ett huvud längre än de flesta. Att jag känner mig så sjukt lång förstärkte fan känslan. Varför känner man så när alla runt omkring är så mycket kortare? Borde man inte känna sig on top of the world? Sydamerika kanske inte är min kontinent ändå trots allt. (Jo, argentinsk spanska är så jävla sexig.) Sen slutar det med att man flyr i alla fall och vaknar upp 20 minuter senare av ett frågande och kärleksfullt sms. Dagen efter undrar man vad man håller på med igen. Vad det är som spökar och vad man ska göra åt det. Kanske dags att inse att man är väldigt e*********** ?

Always stuck somewhere!!! Nej, det ar da inte latt, detta backpacking liv. Forstar seriost INTE folk som reser i flera manader, hur orkar man? Nejda, jag klagar inte. Ar mer an nojd med denna resa, och aven mer an nojd med att atervanda till mitt kara Buenos Aires om en vecka. Nu racker det! Haha, nejda, men forst ska vi bara ta oss harifran. Ar man dock chill och experienced travelers som oss, kan det handa att nar man val kommer till bussterminalen runt 15, finns det bara tva bussar till Rio de Janeiro. En gick klockan 11 och den andra gar 23.45. Da galler det att vara inovativ och hitta pa nagot riktigt smart och experienced. Om 2 timmar bussar vi vidare till Paraty, bevarat fran 1700-talet fick vi hora av tva svensktalande brassar som hittade oss pa stranden har i Ubatuba igar. Inga battre kallor pa det. Sa Rio far tyvarr vanta tills imorgon med att vi ska komma gungandes med vara celulitlår pa Copacabana och Ipanema.

Ja, visst hamnade man i Uruguay. Nagot random och/eller aningens oovervagt lade sig till sist kanslan over mig; jag har bestamt mig! Men havet ar svinkallt sa trots beachpartyn med gratis whiskey drar vi nu vidare! Planen var 2 dagar sen men det fanns varken bussar norr ut eller boende sa helgen har minst sagt varit ett aventyr. Da har man planka pa hostel avbockat pa att-gora-i-livet listan ocksa. "Det sover tva tjejer dar..", "Dom at allt", "Vad ar det for sprak?" trots alla kommentarer (som de ej tror vi forstar) och konstant utstirrning har vi anda lyckats glida runt ratt bra har i Punta del Diablo.. Alla undrar hur fan tva svenskar har hamnat i en liten (men fullpackad) turistort Uruguay? Men halla vi ar faktiskt inte the only backpackers! Igar va vi pa en liten trip till Brasilien, bara sadar! Ikvall ska vi dit igen!

KLM tycker tydligen att jag behover en semester fran semestern pa semestern?

En gång till och jag får höra att jag borde färga mitt hår tillbaka till blont och jag får D A M P ...

"12:43

Photo: Brenda Ruiz

Well, problemet är att jag känner lika mycket för att stanna som för att åka. Just nu, exakt lika mycket faktiskt. Och bra är väl det, men får vara glad över att man vill göra något i över huvud taget! Och funderade precis ut en plan B också, men damn så kom jag och tänka på en tredje aspekt... Får helt enkelt bolla lite fler idéer (med mig själv) ikväll, göra "studiebesök" imorn och sen runt 2 imorgon har jag nog bestämt mig. I så fall går båten 23.15 och då är det bara att tuta och köra och tänka dessmindre. Låter som en deal tycker jag. peace

Ett tips inför nästa nyår: När du tröttnar på sällskapet och/eller situationen (om du gör det) kl 4 på natten, eller bara vill pröva något nytt och/eller spännande. Det sägs ju att nyår speglar det kommande året. Gå bara random rakt ut från klubben, vinka till dig en taxi och åk 10 kvarter till kvällens ursprungliga plan som inte blev av p.g.a. att vissa människor ändrade sig i sista sekund. Sitter man bara tillräckligt länge i baren kommer till slut ställets snyggaste och intressantaste person fram. Bara ett tips alltså...

Jag lagar seriöst mat till mig själv klockan halv 2 på natten? Var, när, hur gick det snett? Nu ska jag fortsätta kurera mig från den numer närmst obefintliga förkylningen och imorgon måste jag bestämma mig, fatta ett av mina livs beslut. Eller nja, så viktigt är det väl inte. Men jo, typ imorn iaf. Mjao?

Nu ska jag leta fram alla mina verktabletter och skåla in det nya året, förmodligen med vatten! Har inte bestämt mig ännu för om jag ska plåga min kropp lite ytterligare eller satsa på att bli frisk. I Buenos Aires 10/11 och sjuk på kuppen! Som jag inte vart på minst ett halvår. Nyår är verkligen min grej, känner det.

Har också hört så mycket otäcka historier på senaste om små kryp i öronen och jag har ont och lock för ena örat så har typ lite smått hemska fantasier om att det bor någon liten krabat där inne. =/ uuhh.. och jag svettas som en gris just nu = febern går ner?

Har dock en känsla av att detta kommer bli mitt bästa nyår hittills!!!!! (sorgligt nog)