Think outside the box
Visst är det löjligt många LÖJLIGT torra strån ivägen, men titta, där borta skiner ju solen!
Idag är det torsdag
Har inte vågat titta på termometern ännu, men det ser väl inte sådär jättekallt ut? Vattnet ligger lugnt och stilla i alla fall, så det blåser nog inte! Trevligt vore förståss med en annan färg på himmelen men man kan inte få allt! Nej nu ska jag fortsätta fundera på vilken konsult jag ska anlita och plugga lite mer teori! Måste fixa med all musik på datorn också!
Man ska inte tro att det bara är över Sverige det ligger gråa moln, även fast det vore lite trevligt emellanåt att få se det som faktiskt finns där bakom...
Eh, blogga var det ja...
Det här verkar ju vara ett helt hopplöst fall, jag som hade så stora planer. Får ta och kolla över dem igen. Vill man uppnå saker och ting kan det behövas en ansträngning, precis, det kan behövas. Det största hindret är dock tidsbrist, men det behöver kanske inte ta så jättelång tid? En liten kvart kan man väl klämma in (fast det tar alltid längre tid än man tror)? Annars vet jag inte, fullt i huvudet men tomt i fingertopparna. Nä, ska jag ta och skärpa mig? Mest för min egen skull. Men som idag, har jag verkligen gått omkring i morgonrock hela dagen och egentligen haft hur mycket tid som helst. Det var iof första gången på väldigt länge och förmodligen anledningen till att jag sitter här! (Jaha, där ser man). Fenomenet kallas höstlov och är inte speciellt långvarande. Men äh, det här fixar jag va? Hur som helst ska jag försöka sova nu. Även fast såna här dagar inte är speciellt bra så behövs de också. Första halvan gjorde jag iof bara massa nytta, det var först lite senare det spårade ur och den här känslan smög sig på. Men jag har mått så (fruktansvärt) bra så pass länge nu att det är väl på tiden. Måste komma ut imorgon, jag får sluta upp med att vara så extremt osocial (även fast jag trivs ganska bra med det emellanåt). Kanske en sväng förbi biblioteket, köpa svart sammetstyg till min örhängstavla, gå på yoga, kanske ta en fika. Snart är det dags igen! *Längtar*
Bara för att en bild i varje inlägg är ett måste och jag inte skulle banga. Mexico i januari och februari kanske?
Men guuud...
Jag och min tvilling
Eh jaa, mitt hår är aningen galet. Det hör väl till, antar jag. Och ännu en lördag har passerat, som från början hade massa saker inbokade, men som inte blev till någonting. Men det blir så ibland, tyvärr. Det skapar ju inte världens bästa känsla direkt, men det ska jag bota genom att ge mig ut i mörkret och vidare på andra äventyr! Vi får se vart jag hamnar, först ut är hem till M iaf! Känner för att utforska något nytt, men vart ska man gå? Senast I och jag försökte gick det ju inte så bra, två ställen som hade utgett sig för att vara öppna den kvällen var helt igenbommade utan minsta förklaring. Eh...? Bättre lycka ikväll då, trots att vi hade rätt kul ändå i onsdags! ;) Haha...
Ge mig till dig och vi får det bästa av två världar
Den där känslan av otillräcklighet
Det är intressant det här med hur mycket man ska hinna med egentligen, var ska man få all tid ifrån? Jag menar, ett dygn har bara 24 timmar. Ändå ligger den där känslan där av otillräcklighet, det finns så mycket men man hinner så lite. På ett plan handlar det säkert om hur effektiv man är, men ändå... Livet är så kort! Hjälp, vad ska jag ta mig till? Jag vill göra allt samtidigt och befinna mig på flera platser i världen på samma gång! Fast inte så mycket man kan göra förutom att acceptera läget som det är, infinna sig där man befinner sig i livet och flyta med. Lugn bara lugn, allt ordnar sig?
Med två rökmoln bakom oss ska vi korsa varandras väg
Ja, för lite mer än en vecka sedan kunde man fortfarande sitta på berget med den här utsikten och äta middag. Men det är rätt trevligt nu med, och sådär fuktansvärt kallt är det ju inte, fast det är nog mest jag som vant mig. Men som igår, det är nästan lite mysigt deprimerande när himmelen är så grå den kan bli och regnet liksom smälter ihop med luften. Då är det tillåtet och bädda ner sig hemma en hel dag och bara ladda ner massa bra musik. Har vart ute och kört med mamma i mörkret och gjort lite spontaninköp. Studsade av lycka när jag ringde och skorna jag ville ha fortfarande fanns inne, det gjorde min dag. Nu hinner jag inte skriva så mycket mer, men det man vill ha kan man få. Och jag ska ha det. Jag bara måste. Men oftast vill man inte ha det längre när man vet mer, men nu vet jag väl ändå mer än vad jag brukar göra när det blir såhär? Ja, det är härligt i alla fall, och lite jobbigt på ett sätt. Gäller att slita sig ibland, och tygla sina tankar som gärna vandrar iväg på egen hand och vägrar komma tillbaka när man ropar på dem. Nej nu ska jag dricka upp mitt te och försöka skriva något på spanska.
It´s aint me, but it's reality
Bjuder på den här, såhär precis innan läggdags. Från en stökig "walk in closet" i ett främmande land precis innan en av mina sista utgångar. Lite fina klistermärken där på spegeln också. Förmodligen den sista bilden ni ser på mig med kamera i handen, haha, och barbent, på ett bra tag. Det är facsinerande ändå hur olika världsdelar kan påverka så mycket. Mest handlade det väl om att jag inte orkade bry mig, inte orka sticka ut mer än jag redan gjorde, vilket kan vara ganska bekvämt ibland. Jag kan stå för det ialla fall, det är en helt annan verklighet. Eller kanske ser ni mig dansandes såhär imorgon, vi får väl se! ;)
