terinne

Okej, jag får väl ta och bli seriös då ändå trots allt. Åka hem och bli svensk igen. Ta med mig lite av den latinska andan hem, ska bara fyllas lite mer av den först. Och fan vad man kommer sakna det sen, men det är sånt man får hacka i sig. Inget är ristat i sten och livet innehåller kontraster. Det är bara så det är. Just nu känns det bra, frågan är bara hur det kommer kännas imorgon? Eller allra viktigast hur det kommer kännas den 15 april. Och i juni och i augusti. Men det är ett senare problem så det tar vi då. Det löser sig alltid! Det är det enda som inte förändras, förutom förändringen själv. Gud så djup man kan vara ibland.

Aaah, varför denna ständiga separationsångest?

Åh, perfekt sätt att vakna på såhär en morgon som denna. Med Gloria Trevi (tack Lovi) och världens sötaste mail (tack Miri). Och jag är uppe 11, vet inte på hur länge jag vart det? Varför ska jag vara så påverkad av rutiner? Nej, nu är det dags att flytta på sig lite. Lite, är det tänkt. Men just nu har jag en känsla av att jag inte kommer tillbaka då direkt ändå? Mitt hjärta flyger lite, fladdrar lite i hörnen. Kanske lika bra att packa ihop i alla fall...

Inte se .tillbaka. Inte .vända. sig om.

Ibland undrar jag om människor lever för att de vill, eller för att de måste. Tanken brukar slå mig på en full buss eller tunnelbana. Ingen skrattar, ingen pratar. Alla påväg någonstans, påväg mellan livets måsten. Stirrandes ut i luften med tom blick. Lever vi för att vi vill, eller för att vi måste?

Funderar på att införskaffa en mascara. Mer avancerad än så blir jag nog inte. Har ju redan ett rött läppstift.

- jag behöver ngn som värmer mina fötter
- du behöver en kanelbulle
- två isf
- en på varje fot
- kanske två på varje?

Jag måste ju bara citera henne! =) Ses på tisdag? :*

Även fast jag ändå på något sätt ville göra det där innerst inne, så känns det här så sjukt mycket bättre nu ändå till slut. Att vara fri, känns bara så mycket bättre. Även fast jag längtade efter att börja göra något vettigt (som om det här inte är vettigt) på riktigt. Allt är vettigt så länge man är lycklig! Sen är jag ju bäst på att impulsivt komma på nya dumheter, så dom har jag skickat in nu, 2 dagar för sent dock. Nu känns den kommande tiden sådär ljus och briljerande igen, och full med möjligheter. Bara låta sig dras dit tyngdkraften drar en, så länge det inte är marken, bara att passa på. Passa på att vara fri så länge man kan. Dock planerar jag att aldrig ta det ifrån mig själv, det är bara de där 3 (2) åren av ödet som skrämmer mig. Men jag har sagt det förr, och det är dags att inse sitt öde. Fast egentligen skrämmer det mig inte längre, men så länge ska jag passa på. Passa på att utnyttja den där lilla strimlan av elastitet. För allt är ju faktiskt mer än vettigt, så länge man är (mer än) lycklig!

"Life is a journey not a destination."

Life is the bus and the road ;-)

Kanske inte funkar om det är samma modell?

Lite spontant natthäng i köket såhär med mina roomies, snubbarna kan för fan kinesiska. Och så lite ägg med kaviar på det. Hade nästan bestämt mig när jag plötsligt hör, så du ska verkligen stanna här över vintern? Ska jag det? Fick också frågan vad min passion är. Jag har fan ingen passion? Jag gillar lite av allt, men passion? Damn. Gillade inte den frågan. Måste man ha en passion? För något väldigt specifikt alltså? Kanske det jag saknar. Men vet man verkligen det från början i så fall?

Tack gud, eller ska man säga världen, för ännu en dag, eller dygn i ovisshet. Med möjlighet till kalla fötter. Vad som helst kan hända. Hur kommer detta sluta?

Fine Arts. På spanska heter det Bellas Artes, ironiskt nog. Bella betyder ju vacker, eller ja Fine då i detta fall. På svenska heter det Bildkonst.

Svenska, varför alltid så opassionerat?

Älskar. att man .aldrig. kan räkna med .människor.

Helt jävla seriöst Louis Vuitton? Nu får ni för fan ge er! Finns det någon gräns för hur egoistisk man kan bli? Så tydligt exempel på att det gått för långt, intressant värld vi lever i?

Läs artikeln här!

Överallt är dom, överallt. Men jag klagar inte. Nej nej, inte alls. Njuter var eviga sekund och låter bägaren rinna över. Kan det bli för mycket? Kanske inte egentligen, så länge man vet var det rinner. Överallt, överallt, överallt.

"Your Canadian eh? Your different and you say things weird, but at least you have a great sense of humor. You definitely are the life of the party and you're your own person and people look up to as a great role model. People love to be around you, because you always have that dumb smile on your face. You are a cute sexy person flaunt your Canadian personality."

Ja, man lever bara en gång? Eller hur var det? Ikväll lever jag bara en gång i alla fall, och som alla säger lite klychigt.. Man ångrar det man aldrig gjorde mer än det man gjorde? Ja men lite chanser måste man ta.. Man vet aldrig vad det ena är som leder till det andra. Därför måste man pröva...

Jag tror jag är kär i min framtidsplan... Men en sak i taget nu. Först ut börjar nästa veckan och till mitten av juli! Det andra tar vi sen. Blir snurrig, rädd och uppspelt på samma gång av att tänka för mycket. Men jag älskar det.