Porque tan cerca al mismo tiempo que lejos...

Äntligen lite ren och skär heart ache.. ingen förtvivlan, rastlöshet, oförståelse, ilska. Bara lite ren och skär smärta, sorg som behöver få utlopp. Lugnt och stillsamt ockuperar den min bröstkorg, accepterar sig själv. Inte den här gången heller, kanske inte heller nästa. Men någongång, då...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0