Y sí, lo de casarnos ya lo iremos viendo no?

AAAAAAAAAAHHHHH!!!!! Är det enda jag vill säga. Kan du inte bara, ja liksom.. du vet.. Komma till min värld? Sluta gömma dig för den, som också skulle kunna vara din värld. Som skulle kunna vara, eller är, vår. Trodde jag släppt, accepterat, pustat ut, slappnat av. Men du våldgästar, för än finns den där lilla hjärtkammaren för dig. Du bor där. Jag skulle gärna ge den till någon annan, någon nära, någon tillgänglig, någon som förtjänar den, någon i samma land. Men din luft svävar där, din lukt sitter i kammarväggarna och ditt blod, ditt blod det passerar igenom. Jag har släppt, jag har accepterat. Men mitt hopp och min längtan, mina minnen och min själ, vi sinar aldrig. Om det verkligen är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0