terinne

Gud jag fick typ en helt annan livssyn idag...

Det är sånt här egentligen som man INTE ska låta suga ens energi, den går inte ens till någon annan utan rakt ut i tomma luften. Fast någonstans borde den hamna, någonstans borde den komma till användning? Kan energin gå helt förlorad, eller fortsätter den i det eviga kretsloppet oberoende av hur den tankades eller sögs ur någon eller något? Eller är det karma i energi för stunden, för tar slut eller minskar i det stora hela gör den inte. Varje sekund tankas ny med sin energi, därför finns det hopp? Men var tar energin vägen? Här är den i alla fall inte... men jag ska lära mig att bemästra den, även i såna här lägen.

Jag älskar den här känslan av fullkomlig peace i bröstet. Som kommer och går, men som oftast är där, och om inte helt och hållet nästan alltid lyser igenom underifrån. Livet är fint... precis, exakt, på pricken som det är, påväg dit det ska.

Tänk att du kan tanka min energi fem meter, km eller mil bort. Du har byggt upp en stor jävla tankstation och lagt mig i en av pumparna. Men oftast är jag inte där, då får du tanka av någon annan eller av dig själv. Ibland tankar jag tillbaka det som är mitt. Men ändå svider det till, när bensin tar eld.

2012 börjar bra, med att dränka hela min almanacka i kamomillte... Jobbigt att man är så symboliskt lagd.

"Jag kom helt och fullkomligt seriöst INTE ihåg hur gammal jag var här om dagen."

Det är en hårfin gräns mellan utbrändhet och att inte vara understimulerad... eller? ;-)