terinne

Tänkte gå på yoga men vettefan om jag går ut nu alltså.

Kan någon berätta för mig varför man flyr kylan, men sen när första advent kommer blir man lite nostalgisk och skulle tycka det var mysigt med kyla och mörker, så länge man får vara inne bland levande ljus, pepparkakor och glögg. Varför tycker man det nu? Det var exakt samma sak i Brasilien också, i alla fall på självaste julafton. Varför kan man aldrig vara nöjd? Inte att jag inte är nöjd med att vara här, men varför i h-vete smygtrånar jag nu efter det jag flydde från?

Jag orkar inteeeeeeeeee leta mer. Jag blir galen, seriöst. Det är väl 90, men ändå inte 100. Men jag orkar bara inte, inte, inte. Får väl bo där en månad i alla fall, kan ju alltid flytta om det är så. Det är ändå sjukt hur snabbt känslan kring saker och ting kan växla, hur det kan gå fram och tillbaka så jävla mycket. Trodde jag kommit ur puberteten för länge sen, men haha nej tydligen inte? Svåra val, men äh vaffan jag kan alltid ändra på situtationen. Nu får de bli såhär, jag orkar inte leta mer och jag bara står inte ut i min resväska mer. Sen blir det bra ockå för det blir en utmaning, det kommer krävas mer. Nu ska jag bara på riktigt ta tag i voluntärandet.

Må det inte hända på facebook chatten...

Jag har fan aldrig varit såhär reflekterandes över livet förut. Vet inte om det är bra eller dåligt. Eller jo, det är bra. Allt som händer är bra. Ingen återvändo. Just nu kan jag inte säga annat än att jag trivs så sjukt jävla bra i just denna situation. <3 Kaixo Hostel Central. Men på lördag flyttar jag, kanske en aningens ensamt. Men efter allt jag tittat på, sökt efter, så kan jag bara inte tacka nej.

Hade såklart en grym dag idag som kompensation, en av de bästa hittills den här månaden faktiskt om jag tänker efter. Har sett så mycket nytt, kollat på två lägenheter, ätit en utmärkt lunch på en ekologisk restaurang, prommenerat massor i fint sällskap och hittat väldigt fina områden. Imorgon fortsätter det med minst två lägenhetsvisningar och sen konst och fotoutställningar resten av dagen. Känner på mig att det kommer bli en bra vecka! med kanske en flytt? Eller i alla fall ett beslut.

Ska aldrig uttala sig i förväg, aldrig ropa hej förrän man kommit över bron!, men kanske får lite svårt att välja nu... Om jag ens får välja såklart. Men ett av rummen idag var på en utmärkt adress, i ett gammalt hus och med balkong högt upp över gatan. Men det känns lite ensamt, så skulle nog behöva dela det med någon. Ändå tror jag nog att jag hellre skulle vilja bo med mer människor, men på en sämre adress? Ska inte uttala mig i förväg, men rätt snabba beslut kommer nog behövas. Jag fortsätter jakten imorgon helt enkelt.

Ändå har jag en drömbild i huvudet (som jag inte alls planerar att genomföra denna gången dock), som jag får berätta om någon dag. Fan alltså, hade jag inte velat arbeta med människor borde jag jobbat med arkitektur och design. Har dock en idé om hur jag ska få in även det i mitt arbete mot en rättvisare värld. Vem har sagt att man inte kan göra allt man gillar här i världen!

Blää. Idag är en såndär blä! dag. Den första på evigheter, så ska väl inte klaga egentligen. Man får helt enkelt tillåta sig att ha såna här dagar. Man vaknar upp och är bara allmänt less, handlingsförlamad. Orkar inte ens äta. Men sen kommer en av ens fyra housewives och säger att maten är serverad. Så den punkten behöver man inte tänka mer på. Sen kollar man jag lite tv, sover på en söts persons arm och hittar en lägenhet på en grym adress som man ska kolla på dagen efter. Så känns allt mycket bättre. Men nu är det bara blä igen. Har inte lämnat hostelet på hela dagen och tänker inte (?) göra det heller. Imorgon börjar mitt nya liv helt enkelt. haha...

Just nu är det någon som sjunger utanför på gatan: you don't have to be rich to be my girl, you don't have to be cool to rule my world? Och påtal om utanför på gatan, så hörde vi massa oljud och skrik utanför inatt. Först trodde vi att de slog sönder en bil, men efter att ha tagit oss ut på balkongen visade det sig att det var några som höll på och totalt misshandlade dörren till ett ställe/en lägenhet. Fortfarande ingen aning om vad det handlade om och först kändes situationen ganska hotfull, gömde mig nyfiket bakom killarna på balkongen. Sen förstod jag att det var något internt, men obehagligt som fan var det i alla fall.

Snart är klockan 12?

Fan, ibland önskar jag fortfarande att jag var din, och inte du hennes. Hade bara velat vara en del av allt det där. Eller hade jag? Nä, egentligen inte fan.

Har varit utan internet hela helgen, saknade det inte en sekund! Jo okej, några sekunder då det var mer eller mindre livsviktigt, men kolla, jag överlevde ju utan! ;D Dessvärre behöver jag det fortfarande i detta eviga lägenhetsletande, vilket jag börjar bli liiiiiite trött på. Letar inte alls lika intensivt som i början, och inget av det jag hittills kollat på har vart aktuellt. Men jag litar på att jag kommer hitta rätt, nån stans där ute väntar ett rum på mig. Innan novembers slut, snälla? Går visserligen ingen större nöd på mig här, meeeeeeen, bo på hostel, i min resväska, ha 4 privata housewives, prata mestadels engelska och portugisiska... är ju inte riktigt vad jag är ute efter! Men än så länge funkar de fin fiiiint ;-) Jag menar, 4 privata housewives tackar man väl inte nej till? Medan ödet fixar the rest åt mig...

Om bara swedbank kunde funka oxå? Just nu innehar jag ca 3 pesos (6 kr) skulle jag tro (får ta och räkna sen). Jag som ska på queertango och allt ikväll.

I made it! Men ska fan aldrig göra det igen. Först kände jag mig ganska säker, folk på prommenad med sina hundar, påväg lite var stans. Men sen var vägen inte rolig, längs ut med dunkla gator fyllda av murväggar som omringar de rikas oaser. Det är verkligen i de rika områdena som jag känner mig som otryggast. Även fast det ska vara "tryggt" på gatorna här t.o.m. kl 22 iaf kunde inte mitt hjärta låta bli att åka upp i halsgropen och dunka sönder mig. Tre killar som halvspringer på gatan, några som letar i soporna. En kvinna klickar förbi med bestämda och snabba steg i sina klackar och lackhandväska. Vi tar sällskap en bit, sen tillbaka in i ljuset, öppna affärer och restauranger. Ner i tunnelbanan, en liten pojke sjunger för sitt liv och söker sig genom vagnen. Det klirrar ordentligt i hans hand, minst var tredje eller var fjärde person stoppar ner ett litet mynt i hans hand. På en station sitter minst 6 barn på en bänk, bredvid en kvinna som bär på ytterligare ett. Tillbaka i "city", går de knappa fyra, fem kvarteren och ringer på hostelets dörrklocka.  Visserligen är det väl också ett ganska rikt område i jämförelse, men ändå mer genuint på något sätt och ingen plats för inmurade "flyktplatser". Här trängs de gamla ståtliga husen med de låga fyrkantiga, små butiker, dunka "supermercados" och tidningsstånd. Här känner jag mig så mycket tryggare.

"Lets go back to the supermarket and dance! -You have no idea how much I would like that."

Sitter här i hostelets "vardagsrum" med kristallkrona och 5 meter i takhöjd. Pluggar spanska och dricker 7 pesos vin (ca 13 kr). Som skolflickorna vi är. Måste ändå säga att vinet smakar ovanligt gott för att vara i 13kronors klassen och spanskan ovanligt ljuvligt för att vara plugg! Jag älskar att lära mig språk (och att dricka vin och vara en skolflicka igen ;-)

Har ni -4 i Sthlm? Haha, jag skrattar högt!! Något som är väldigt intressant här också är i och för sig vädret! Temperaturskillnaden kan växla fort, och ganska mycket! Igår va det SJUKT varmt hela dagen, gick omkring i shorts och linne, var helsvettig, höll mig helst i skuggan och åt glass. Idag är det nästan kallt, eller ja det är kyligt. Regnet öser ner, det drar lite från balkongdörren och jag håller mig gärna inne med en kopp vamt kaffe. Men -4, jag skrattar fortfarande högt!

Photo: Sabine Jäggi

Blir nog inge Black Eyed Peas för mig i alla fall den här gången, förmår mig bara inte åka 12 stationer för att köpa biljetten innan kl 15 då även paraden börjar! Vilket gjorde valet ganska enkelt...

Varfor kan jag inte bara vara lika lattroad som alla andra?

Nu ska vi ut och fira en australiensisk snubbes födelsedag, som för övrigt vart full varje dag i 4.5 månader! Måste säga att han är ovanligt fräsch för det, och ovanligt trevlig! Bland oss har vi oxå lite brassar, kanadensare, swissare, sydafrikan... I go international än så länge! Dock måste jag ju erkänna att jag mest är här för the locals... Men de gömmer sig! Eller inte riktigt, men de blir "bättre" snart! ;-)

Black Eyed Peas eller BA Pride?

Jag döööööööööööör, hahahaha, vad håller jag på med. Men sånt man får ta när Bellas Detektivbyrå Buenos Aires AB inte riktigt gick av stapeln den här gången. Än en gång, jag dör! But it is flowing, så nu får vi hoppas att budskapet går fram. Ända fram. Ja, jag dör.

För en sekund fick jag för mig att jag var nära Switzerland?

Det känns redan som om jag vart borta hemifrån i evigheter, men så mycket längre än 1 vecka och 3 dagar är det inte. Men det känns så långt bort att det är obeskrivligt. Mitt liv har långt ifrån börjat här heller, jag lever som i något slags mellanläge. Som alltid mellan två liv. Jag trivs ändå ovanligt bra här någonstans i den här mellanvärlden, allt är fortfarande möjligheter och jag bygger något som är mitt, bara mitt. För första gången egentligen kan man säga, visst vi har fortfarande Brasilien och alla andra äventyr. Men det var aldrig samma sak som det här kommer bli. För det första finns det inga dead lines nu. Inga döda linjer, bara frihet.

A mi me gusta mucho! ;-)

Det är lite sjukt egentligen hur snabbt saker och ting kan ändras egentligen. För bara någon dag sen kändes rumsletandet vääääldigt utdraget, och det är sant, jag har spenderat mycket tid till att leta och leta. Nu har jag minst 4 rum på g, alla till bra pris och jäkligt nice läge. Åååh, allt bara känns så bra just nu. Det roliga är ju att nu när jag förmodligen är nära trivs jag ändå så bra där jag är nu, dock vill jag inte bo i min resväska och på 6 bädds rum någon längre period. Två av rummen är väldigt nära här så kan ändå komma hit och gosa med alla trevliga prickar här om jag vill. Eller så är det helt enkelt dags att klippa navelsträngen till brassarna? Och den schweisiska grafiska designern. Haha, det är ju bara för lustigt hur saker och ting kan ändras. Men so far, ja den här staden är hypnotiserande på något sätt. Ändå har jag sett och gjort långt ifrån allt. Men folk säger det, man blir fast i Buenos Aires.