terinne

Is it Dance? Is it World Music?

Jag mår illa.

Oj, var inte beredd på att det skulle vara såhär deppigt att komma hem till Sverige igen för andra gången (på två veckor). 5 grader och regn, det snöade imorse, satt bredvid riktiga chartertanter på planer och en bebis skrek hela vägen. Mina böcker har inte kommit och jag måste plugga ihjäl mig (dålig kombo), flytta ur mina bananlådor och hitta någon charm mitt i allt det här. Tänkte börja med att hitta charmen. En sak är säker i alla fall och det är att jag aldrig ska bli någon chartertant.

Jag behöver seriös hjälp med att sluta tänka på If These Walls Could Talk. Inte nummer 2, flatfilmen. Utan nummer 1, abortfilmen. Jag har seriöst aldrig reagerat så starkt på en film. Jag kniper med benen, vrider och vänder på mig, mår nästan illa. Får inte bort scenen ur huvudet, hans iskalla obrysamhet, smärtan, köket fullt med blod, den hängande telefonen dit adressen aldrig når, den fruktansvärt svåra situationen. Jag kan ta det mesta, har aldrig vart känslig för blod eller operationer på film. Förutom när jag såg ett fullbordat kejsarsnitt på biologilektionen i Brasilien och nu det här. Seriöst, ge mig terapi, bilden försvinner inte ur mitt huvud. Känslan från min kropp, att jag nästan tror att jag kommer få ett missfal på ett oexisterande barn eller bli steril snart. Det där skrapandet, totala okunnigheten. Jävla film. Visst den belyser ett viktigt ämne, det är nog därför jag mår så dåligt också. Även om det var 50-tal då, sitter sjukt många kivnnor världen över i liknande situationer. Nä, jag kan inte ta det. Det gör ont i mig. Sen när blev jag så känslig? (Skrev detta i bearbetande syfte, vet inte om det har hjälpt).

Vet inte riktigt vad jag tycker om att komma hem till inget vardagsrum och mina två balkonger... Kanske ska gå och socialisera mig lite ändå.. Först äta lite kanske.

Beslutsångest är en trevlig känsla, varför drabbas jag inte av den oftare? Sitter och har världens mysigaste utsikt i alla fall över and(inte alp) toppar dit solen fortfarande når. Och jag ser snö!, fast på ett bra avtånd. Det må vara ut genom fönstret men här där jag sitter är det då minst 25 grader i alla fall. Inte ofta man har den utsikten mitt i en storstad. Sitter och väntar på ett mail, så jag kanske ska slippa ta beslut. Det vore något.

Aaah, varför denna ständiga separationsångest?

Älskar. att man .aldrig. kan räkna med .människor.

Oljepasteller och papper inköpt, check! Nu ska jag bli konstnär? Ska bara komma in på skolan först också. Det är så det kan gå ibland när man inte har någon plan, då kan det hända att man blir kvar i 3 år? Fast skulle tippa på 1 eller två. Tack gud för distans! Jag gillar dock verkligen inte att inte ha något speciellt för mig på dagarna, men nu ikväll känndes det mycket bättre att komma tillbaka och in hit. Det var ju egentligen bara min insikt som tog mig hit, han inte lyssna på något annat. Men det är nog rätt? En katt har jag fått på köpet också, den vägrar lämna mitt rum? För en gångs skull känner jag mig lite vald i alla fall (och inte bara av katten)!!! Hann vara hemlös i ganska exakt 8 timmar kanske? Det är ganska bra jobbat i Buenos Aires lägenhetsdjungel... Nu ska jag nog packa upp allt och flytta in på riktigt! Betala också kanske? Hehe..

Varför inte diskutera lite politik på facebookchatten? På spanska?

Ni skulle känna gåshuden på min kropp just nu. Läser om den argentinska militärdiktaturen på 70-80 talet. Sitter på starbucks och började nästan gråta mitt bland alla överprisade kaffekoppar (fråga mig inte vad jag gör här). Ledsen och rörd på samma gång tittar jag ut på folklivet utanför på gatan. Det är så färskt. Många av de jag träffar föddes under den här tiden, det känns nästan lite overkligt. Massa information om vad som hände, men det är varför'et som intresserar mig. Som alla andra katastrofer, kaos i landet. Världens första Kvinnliga President hann sitta vid makten i två år, sen anklagades hon för korruption och störtades av militärjuntan? Är det bara jag eller finns det inte ett tydligt samband?

Varför är kvinnor så fruktanssvärt provocerande?

Ashungrig men spyfärdig. Den är mysig. Inte på topp med andra ord. Först hade jag bara ont i livslusten, sen i hjärtat, sen ville hjärtat spy. Nu vill hela jag spy. Var det den där kycklingempanadan må tro? Eller är det en protest. Dålig timing kanske. Så idag är livet verkligen piss helt enkelt, för omväxlingens skull. Ne, ska nog försöka få i mig något utan att spy och sen bara rådecka. Om Anouka kan sluta smaska...

Alla hjärtans dag imorgon, men inget hjärta. Bokstavligt och bildligt, inte teoretiskt alltså.

En gång till och jag får höra att jag borde färga mitt hår tillbaka till blont och jag får D A M P ...

Nu ska jag leta fram alla mina verktabletter och skåla in det nya året, förmodligen med vatten! Har inte bestämt mig ännu för om jag ska plåga min kropp lite ytterligare eller satsa på att bli frisk. I Buenos Aires 10/11 och sjuk på kuppen! Som jag inte vart på minst ett halvår. Nyår är verkligen min grej, känner det.

Har också hört så mycket otäcka historier på senaste om små kryp i öronen och jag har ont och lock för ena örat så har typ lite smått hemska fantasier om att det bor någon liten krabat där inne. =/ uuhh.. och jag svettas som en gris just nu = febern går ner?

Har dock en känsla av att detta kommer bli mitt bästa nyår hittills!!!!! (sorgligt nog)

Idag har jag nog fått i mig minst 4.5 liter vätska. Anledningen, att bli frisk tills imorn! Men just nu skiter jag dock i om apelsinkrokant och ekologiska gelehjärtan inte rensar mitt system också, det börjar bli lite enformigt med argentinskt kranvatten samt den argentinska versionen av typ "eldorado" té. Honung inköpt på en lokal hantverksmarknad väger dock upp saken.

Dock börjar detta nästan bli läskigt, lite kuslig i alla fall. Det är nästan som om det finns en knapp, och jag önskar att jag visste var den satt så jag åtminstone kunde välja våning. Nu har jag ju inte ens kontakt med mina ord, allt hör i hop och knäpps av en efter en. Jag skiter i att det kanske inte är så konstigt, men hade vi kört 5-i-rad hade jag vart jävligt framgångsrik. Någonstans där vid 3-i-rad började jag dock tröttna.

Absolut ingenting. Ingen, ingen, ingen, ingenting. Ingenting. Fan.

Tycker det var lite taskigt av min vän Gunn att posta en bild på julskinka! Kunde du inte skickat med en julskinka också mamma? Chokladen håller på att smälta, får nog klämma in den i kylskåpet snart. Fan att man inte kan skicka en julskinka med bud alltså, eller det kanske man kan? Det är ju svinigt kallt i bagageutrymmet? Renée, you know what to do...

Bild: (Men med keso?) Gunn

Sådär, nu har jag nyktrat till på konstiga känslor, men ska alldeles strax berusa mig igen... Måste säga att jag är väldigt nöjd med livet just nu, förutom att argentinarnas favoritsysselsättning är att demonstrera och jag bor på den absolut populäraste gatan för detta. Vet inte i hur många timmar jag lyssnat på trummor och kampsånger nu? Tror fan till och med att de höll på medan jag napade, och det är ju inte speciellt ljudisolerat här kan jag meddela. Men man blir ju imun. Bilder kommer när jag orkar sätta in minneskortet i datorn! En jävla massa andra bilder borde också komma upp snart. Jag jobbar på det!