terinne

Okej, om det som jag tror, är påväg att hända nu, är jag lyckligast i hela världen. Hur det än blir. Men den här känslan går ändå inte att ta miste på! 03.03, tänker på dig. Dröm sött, det ska jag göra.

Å helt plötsligt kom det där pirret tillbaka, när jag mer eller mindre insåg möjligheterna för vissa fakta. Så sjukt ändå att det kan bubbla upp, trots att tiden neutraliserar (skulle jag vilja säga istället för läker sår, eftersom det här fallet faktiskt ändå inte handlar om några sår). Fast nu, verkligen inga förväntningar ändå, ställer mig helt neutral - förutom det där lilla pirret, som jag nog ändå inte kan kalla för förhoppning, för tror uppriktigt sagt inte att det är det. Det är bara kul, spännande på avstånd. Det är å andra sidan alltid då det slår till, jag tror ingenting, förväntar mig än mindre. Bara lite extra krydda, och självklart ska jag "anstränga mig" men ändå "inte". Känns som om jag vet precis hur man gör. Och vissa andra aspekter pekar ju inte i motsatt riktning om man säger så. Känslan i bröstet, än en gång en påminnelse om att man lever.

São Luis, São Paulo, äventyr till Rio och sedan hem igen! Barcelona, sen Kenya!! Ta mig dit nuuuu!! =) Sen är det snart vår och min blomma slår ut i Sverige igen och livet kan knappast leka mer. De två månaderna till och med 6 December ska bli mysiga och händelserika och roliga de med! Det är det här som kallas livslust...! Trots att mörkret intar Stockholm, kylan kryper sig på, skoltröttheten aldrig vart värre och jag ibland vet varken ut eller in.. But Hey, det är det här som är livet, seriously. Om jag bara får gjort det jag vill och inte hamnar efter så är allt precis i sin ordning. Det är det alltid ändå i och för sig, så länge man känner att man lever. På nått sätt.