terinne

Alltså, vad är det för fel på mig?? Jag förstår verkligen inte. Completely out of accord. Mina tankar är verkligen någon helt annan stans... Nu vet jag dock ingenting, ingen som helst aning. Jobbigt och skönt på samma gång. Orka veta någonting, orka tänka för mycket. Stop och belägg!

Today may be surprising to me, or my actions may surprise others. The latter indicates that I am more in tune with my inner self, because the fundamental meaning of this influence is that I have a strong drive to seek release from my usual routines. The everyday patterns of my life will not adequately satisfy my needs today, and I will act in ways that are completely out of accord with my habits. The function of this energy is to introduce the element of liveliness on the everyday level in order to keep my life from settling down into a dreary, lifeless routine. Actions directed at breaking free are not a bad thing, as long as I am really trying to liberate myself, but if this tendency is carried to excess I may be simply headstrong, impulsive and rash.

Juuuul, ja då var den här igen då, och nästan passerad. Det är lätt att längta tillbaka till något man inte har men inte lika lätt att uppskatta det igen när man väl har det, att vi människor ska vara så komplicerade, och otacksamma. Fast jo om jag tänker efter har jag tyckt att det vart mysigt med jul trots allt och faktiskt uppskattat det ganska mycket, men inte alls lika starkt som jag trånade efter det för ett år sen, ett halvt jordklot bort. Nu trånar man tillbaka ett jordklot bort, att man aldrig ska vara nöjd alltså. Fast i år ville jag ju fira jul hemma så därför jag inte åkt utomlands ännu, så jag ska sluta klaga, jag är FAKTISKT nöjd. Bättre kan det int va, gäller att ha den inställningen för så är det faktiskt!! Visst jul är inte sådär jättespeciellt, men det är ganska mysigt - och framför allt ska den firas i Sverige. Där har man i alla fall en anledning till att återvända hem år efter år, så ska det va!!

Annars vette fan, livet rullar på. Precis som det ska, som vanligt dårå enligt mig, kanske inte enligt många andra. Men man mår så mycket bättre när man är nöjd med tillvaron även fast den inte är idealisk, även fast jag på sätt och vis tycker att den alltid är det. Vet inte hur jag ska förklara, men det finns helt enkelt en mening med allt och det är som det är av en anledning och det förändras hela tiden precis så som det ska. Tillfredställelse var ordet, jag fortsätter framåt!

Och hur det än blir, blir det bra! Sen kan man alltid hoppas eller vänta på det man vill, för det kommer så småning om. Och är det inte nu så var det inte meningen. Men jo fan IMORGON är det meningen... Det bara är det. Jag vet.

Vad sägs om att gå och lägga sig kanske? Hm.. Råkade sova middag idag men snart borde det väl ändå vara dags igen. Länge sen jag "råkade" sova middag, det märks verkligen att det är slutet på terminen och jag BALLAT ur. Fast jag har faktiskt försökt idag, så gott det gick. Ska försöka få det mesta gjort nu innan fredag i alla fall, så jag kan slappna av sen fullt ut och dra till solen och chilla och allt vad jag vill göra. Trots att jag är lite urballad diggar jag faktiskt mitt liv för tillfället, det går inte helt enligt planerna men det känns ändå som om jag har pusslet under kontroll om man säger så. I know where to put all the bits, bara det att jag inte lagt alla bitar ännu - men varför ha så bråttom?? Okej, det finns vissa anledningar till viss del men jag är som jag är och det är som det är. Jag vet ändå att det kommer bli så, inte när och inte hur och inte var, men hey, man kan inte veta allt heller.

Wooow, det händer mycket nu i alla fall men jag känner ändå att jag borde vara lite mer med nära och kära, har vart lite dålig på det på senaste tiden. Nu får jag skärpa mig, känner ju faktiskt av att det fattas i mitt liv men det är lätt att ändra på. Nu ere snart jul i alla fall och sen är det bara att ta i tu med alla andra planer och grejer jag har på G. Det kommer bli stort, yey! Vet som vanligt inte alla detaljer of course, men jag jobbar väl på bra här tycker jag nog ändå... Får ta och bita ihop lite nu för fan bara och få allt överstökat - gäller det mesta. Got nothing to loose! GET UP!

Trodde jag själv att jag skulle göra något eller? Undrar det jag.. Jo, men det trodde jag väl? Haha, jag borde känna mig själv bättre vid det här laget. Men tydligen inteee... önsketänkande kallas det. Whatever, allt löser sig ändå alltid till slut. Så varför oroa sig, varför stressa, varför noja? Everything's just like it should be. Nu flyr jag landet i alla fall, till ännu kallre breddgrader men i all fall! So long Sweden, right back at ya!!!!

Jag kanske borde överväga det här med att göra det jag borde, men jag har verkligen INGEN som helst lust. Det bara går inte, jag är som handlingsförlamad på den punkten. Det hela började väl med att jag hittade en sista minuten resa till Brasilien klockan 11 ikväll och seriöst övervägde att satsa och började ta reda på info om de vackraste stränderna utanför Recife. Flyg tur&retur för 2 lax!!! Galnare kan det inte bli! Väl på plats är det bara för mig att sköta snacket och leta upp boende för mindre än 100 kr natten!!! Okej, Recife är Brasiliens farligaste stad men det är som mitt andra hem nu och jag vet hur man handskas med de där typerna nu. Alltså 2 veckor i Brasilien för mindre än 3 500, inte konstigt att jag blev VILD! Det brukar sluta så...  Dock kan jag inte idag för imorgon åker jag till Tallinn och jag bara måste fira jul i Sverige i år... Men nån gång snart ska jag lätt bestämma mig dagen innan och bara åka någon stans. Man måste våga ta lite risker här i livet! Runt nyår kommer jag inte kunna hålla mig längre, då smäller det! Förhoppningsvis får jag sällskap på också? =)

Nä, nu ska jag nog på allvar överväga det här med att ta tag i mina plikter. Annars känns det ju lite onödigt att jag åkte hem bara för att göra det liksom... Herregud, snälla lusten och orken, våldgästa mig för en liten stund? Jag orkar inteeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!! Hmpft....

Nej alltså nu får jag sluta tänka så jäääävla myckeeeet!!! Kan jag bara sluta planera allt i fucking minsta detalj, överväga hit och dit om jag skulle göra så eller si eller på ett helt annat sätt och vad som händer om jag gör så eller om det kanske blir bättre om jag gör så, eller inte alls, eller så..... Ja, ni fattar poängen. Jag blir helt galen på mig själv, när jag kommer på mig själv. Blir väl ganska galen annars också men inte så jag märker det!! Haha jo märker det gör jag allt, speciellt ibland att det gåt lite för extra långt. Visst är det bra att jag kan tänka, verkligen jättebra, tänk om jag inte kunde det i över huvud taget. Men det finns en gräns, ett streck som jag draaar precis Här.

Vad skönt det skulle vara att bara leva, vilket jag lyckas med för det mesta - men ändå är det den där lilla delen av hjärnan som ständigt går på högvarv. Såja, lugna ner dig nu lilla hjärnan. Slappna av, ta ett djupt andetag. Spontanitet, det är mitt nya ord. Nu ska jag satsa, visst jag är ganska bra för det mesta och alla mina livsfilosofier ligger ändå djupt rotade inom mig och inget kan rubba dem, men ibland kommer ju det stressade vardagsmonstret fram i alla fall. Det är lisom så det är när man lever i civilisationen, nån gång snart ska jag bosätta mig på en öde ö och dricka kokosnötvatten till frukost, lunch och middag. Seeeriööööst alltså, give me a break! Bara vara, inte tänka, handla på impuls, bara tuta och köra, 30 km/h för fort om man känner för det, göra u-sväng om det passar bäst, stanna på rött, gasen i botten på grönt. Tut, tut, brum, brum. Här rullar jag!!

Nämen titta, nu sitter jag här igen. Ganska skönt att skriva av sig emellanåt faktiskt!! Det kanske blir en bok till slut i alla fall... Ja men lätt!! Borde verkligen börja på min bok snart, som jag kommer bli världskänd för... Grejen är bara den att jag har storyn på tungspetsen, och vid nåra tillfällen har den hoppat fram, liksom bara uppenbarat sig för mig men lika fort glömmer jag bort det igen och kommer liksom inte på det!!! Jag är väl inte redo ännu antar jag, men den ligger där och lurar.. Nästa gång måste jag fan skriva ner det!!! I alla fall, livet idag var ganska chill... förutom att internet cpade sig imorse när jag verkligen behövde det och jag stressade ihjäl mig till något som inte ens blev av sen... Men jag fick förberedelsen gjord i alla fall! Tack gode gud för det! Bella pluggar igen, ett mirakel! Bara den här veckan nu, sen åker jag till Tallinn, sen är det snart jul. Det känns himla konstigt faktiskt. Förra året satt jag och svettades i ett 30gradigt Brasilien och hade sjuk hemlängtan (i alla fall på självaste julafton) och bara drömde om att vara hemma och baka chilichokladtryffel... Nu tycker jag inte alls det är lika spännande längre även fast jag för en tid sen såg fram emot att fira jul i Sverige för en gångs skull, och nyår som jag inte gjort på två år! Fast nu vet jag inte längre, vill mest åka utomlands och slippa alla förväntningar (främst mina egna)... Okej det märks att gamla Bella är tillbaka, som alltid skriver extreeemt långt men här sätter jag stopp nu innan det går för långt...

Jag blir helt galen, men ändå inte. Okej, nu var det ett bra jävla tag sedan jag skrev. Kanske borde inse att det här inte är min grej, men det vill jag inte inse. För jag tror ändå på något sätt att det skulle kunna vara det. Vad jag nu grundar det på vet jag dock inte. Nu är det i alla fall helt plötsligt december och jag har redan vart hemma i 4 månader, heeelt galet. En jävla massa som hänt ändå de senaste fyra månaderna, mycket som förändrats, och mycket som bestått. Något speciellt som verkar vara extremt långvarit vakar ständigt över mina tankar, jag undrar seriöst hur länge det ska vara såhär. Helt ärligt så har jag ingen aning. Helt ärligt så vet jag inte så mycket om mitt liv den kommande tiden, förutom att jag måste gå klart fucking jävla gymnasiet och verkligen ska börja satsa på dansen. Sen ska jag nog börja i terapi också och i april ska jag ju till Kina!! Resten känns såhär ganska luddigt, det blir helt enkelt ett äventyr att se hur saker och ting artar sig... Helt galet alltihopa ändå, emellanåt vet jag varken ut eller in eller upp eller ner, knappt höger eller vänster. Senaste veckorna har jag vart så extremt trött, vilken är förståeligt. Ett läsår borde ha 3 terminer, december blir alltid såhär.

Galet, galet, galet. Vet iof inte riktigt vad det är jag tycker är så jävla galet, men det är ett ord som kommer upp om och om igen i mitt huvud. Mest allting tror jag, men det är ju det som är sjävla tjusningen med livet också å andra sidan. Egentligen ska man sluta klaga så jävla mycket, och uppskatta sitt liv lite mer va. Visst har man sina stunder, men ibland får man sluta tönta sig alltså. Visst det gamla klassiska att det finns de som har det värre, men det är fan sant alltså. Innerst inne har jag ändå svar på det mesta och jag vet hur jävla bra jag har det, trots allt som hänt bla bla bla. Ändå lullar man omkring i nån jävla svart på vitt värld och leker att man har en svår period. Vem fan har inte en svår period? Det är bara att inse, livet är svårt. Eller svårt och svårt skulle jag nog inte kalla det egentligen. Och om jag tänker efter är jag nog bland de lyckligaste i världen, med vissa undantag. Jag har svar på så mycket som andra inte ens frågat sig själva, bara det är rena lyxen. Jag ska inte klaga någonstans, förutom det där töntigt ytliga - vad ska jag göra med mitt liv - som jag ändå REDAN har svaret på, även fast allt känns lite konstigt ibland. Men det hör väl till, antar jag. Never stop, never give up!