terinne

Nä, vette fan alltså. Vet inte om jag ger upp lägenheten i alla fall, kanske reser två veckor, köper en fläkt, flyttar in i keramikverkstan? Ibland vill jag bara att tiden ska gå så fruktansvärt långsamt, och ibland snabbt. Som om det man väntar på inte är nu, men det är det ju, det är alltid nu. Är inne i någon sorts transformerande period, insikten liksom går på högvarv för att hitta sig själv. Detta som kallas 20års kris kanske? Skulle dock inte kalla det kris, mer en jävligt nödvändig process. Vissa saker jag kommit till insikt med kanske är mindre kul, men samtidigt är det skönt att veta att så är det liksom. Och även fast jag vet att det händer så mycket, utanför och i mig, varje dag, känns det lite som en blockering ibland. Men jag tror inte det är ett hinder. Jag vill bara vara här, stanna, se mig omkring, andas in luften och atmosfären. Se vad mer den har att säga mig, den dragkraften som köpte min biljett hit. Jag kanske är konstig, men jag vill inte resa. "Var har du varit?" Buenos Aires. "Var ska du?" Buenos Aires. Jag passar minst sagt inte in i backpackerkretsar, är och andra sidan inte de jag är här för heller. "Men de är ju de som är de intressanta." Jo man tackar, men nej tack.