Eftertraktelse

Ibland undrar man ändå vad det är man håller på med. Hur man kan känna sig så obekväm i vissa situationer, även fast man inte gjorde det ens dagen innan. Hur det segunden man träder in genom sammetstygerna, bara tränger sig på. Och har man otur, redan uppe på gatan. Inget problem för det mesta, men ibland känner jag mig bara så dum. Jag fortsätter oftast försöka ändå, lådsas som ingenting. Men jag faaattar inte vad det är som händer, om det bara är en föreställning i mitt eget huvud? Jag vet att jag är känslig, och gärna flyr. Lättast så, men igår satt jag ändå kvar, analyserandes över situationen. Vilket ändå ledde till att jag fortsatte försöka, ignorerade det och fortsatte mitt race, ett huvud längre än de flesta. Att jag känner mig så sjukt lång förstärkte fan känslan. Varför känner man så när alla runt omkring är så mycket kortare? Borde man inte känna sig on top of the world? Sydamerika kanske inte är min kontinent ändå trots allt. (Jo, argentinsk spanska är så jävla sexig.) Sen slutar det med att man flyr i alla fall och vaknar upp 20 minuter senare av ett frågande och kärleksfullt sms. Dagen efter undrar man vad man håller på med igen. Vad det är som spökar och vad man ska göra åt det. Kanske dags att inse att man är väldigt e*********** ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0