Oh Yes I do

Okej, jag är helt skakis och den där känslan av att man verkligen känner hjärtat i bröstkorgen har infunnit sig. Jag vill gråta och bara ställa mig upp och skrika ut min lycka på samma gång. Allt känndes så overkligt för en sekund, som om jag bara kastades tillbaka i tiden och rakt in, mitt i alltihopa. Fast det är annorlunda nu, jag är någon helt annan stans. På ont och gott. Jag tänkte väl det, det där halvåret eller mer var inte utan anledning, och nu är jag där igen, snart på riktigt. Samtidigt som det känns omöjligt vet jag att det kommer hända, det finns liksom inget annat alternativ. Det är sjukt alltså, men jag smälter. 22.22 och för första gången på väldigt länge önskar jag äntligen något annat igen.

Samtidigt som obehaget av något helt annat finns där, och tills alldeles nyss trodde jag att jag höll fast bara för att jag trodde att det höll på att glida ur mina händer. Men nu vet jag inte längre, inte med dessa ljuva toner på min trumhinna. En sak är säker i alla fall, och det är att det är slut på -det här- nu, inget mera känna såhär. Det har jag inte tid med, jag har mitt liv att leva. Som snart kommer innehålla don't know when, don't know how, don't know where, but I know... Oh Yes I do...!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0