Duktig tjej
Idag har jag vart duktig, 1.5 timmar till och med. Men det var inte allt. Uppriktigt sagt stolt. =)
Random
Och jag hade inte bangat på att gå hem med henne, däremot på att vakna upp tillsammans... Men det blev en sjukt rolig början på alla hjärtans dag i alla fall, så kul har jag seriöst inte haft på evigheter. Det blir vad man gör det till, tänk vad mycket bättre "allt" kommer bli när man verkligen fattar det på riktigt.
För övrigt känns det som om jag är påväg upp nu, nedförsbacken har vart lång och den plana marken likaså men på senaste tiden har det kännts som om det går sakta men säkert upp igen. Om det här ändå kunde vara över nu så jag kunde börja leva på riktigt igen...
Oh yes, snart ska jag i alla fall väg på fotboll trots min pågränsentill hjärnskakning igår. Farliga grejer det här. Sen imorgon ska jag träffa söta Britt igen. Gäller att fokusera på the good shit, och reda ut ett och annat under tiden.
Fick en random impuls (som vanligt) och skickade in lite bilder, eller en bild snarare till lite olika argenturer. Fick BOKSTAVLIGT svar efter 3 minuter där de bad mig skicka fler bilder...! Det var en överraskning. Då måste man gå ner i vikt nudå.. *höhö*
För övrigt känns det som om jag är påväg upp nu, nedförsbacken har vart lång och den plana marken likaså men på senaste tiden har det kännts som om det går sakta men säkert upp igen. Om det här ändå kunde vara över nu så jag kunde börja leva på riktigt igen...
Oh yes, snart ska jag i alla fall väg på fotboll trots min pågränsentill hjärnskakning igår. Farliga grejer det här. Sen imorgon ska jag träffa söta Britt igen. Gäller att fokusera på the good shit, och reda ut ett och annat under tiden.
Fick en random impuls (som vanligt) och skickade in lite bilder, eller en bild snarare till lite olika argenturer. Fick BOKSTAVLIGT svar efter 3 minuter där de bad mig skicka fler bilder...! Det var en överraskning. Då måste man gå ner i vikt nudå.. *höhö*
Oh my...
Jag vet inte riktigt hur det kommer påverka mig igen, lite spännande faktiskt. Känns ju som en evighet, och det är det ju också. Visar det sig att elden inte slocknat vid det här laget blir ju frågan om den någonsin kommer göra det. Det återstår att se. Och det kliar på halsen. Citronolja?
Galen impuls
Snälla svaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaara!!!!!!!! =) Jag måste gå, jag måste gå! Impuls, impuls...
Jag undrar det jag..
Var tog hon vägen?
Can't handle
My nerves can't handle this!
Men jag hatar, det gör jag
Åh vad jag verkligen hatar att jag inte kan sluta tänka på dig, blir så förbannad av hela situationen. Ilskan tar över mig, drar ner mig ännu djupare, gör mig besatt. Innerst inne vet jag att jag inte bryr mig, men jag känns så skör just nu, klamrar mig fast i desperation. Den här jävla klumpen i halsen, känslan som får mig att inte veta vart jag ska ta vägen. Jag vill inte ha det såhär, jag vill inte lämna dig, jag vet seriöst inte vart jag ska ta vägen. Varför skulle du också vara en av de där, en av de där jävla idioterna för att vara exakt. Varför förändrades allt bara över en natt eller två, varför måste du vända dig om och springa nu, när du inte gjorde det förut. Mest av allt hatar jag nog att vi bytt plats, att du gått från en omtänksam kär prinsessa till en obrydd player. Jag klarar det seriöst inte mer. Jag vill inte ha antingen heller, fullt ut, men inte det här heller. Jag vill inte låta mig kontrolleras, men helt plötsligt känns det som om det inte är på mina villkor längre, det faktumet gör mig oerhört frustrerad och det är absolut det SISTA jag behöver just nu. Det vet även du, ändå gör du såhär. Jag har sakta men säkert tagit mig tillbaka den här tiden, det sista jag behöver är att du låter mig handlöst falla igen. Åh gud, du gör mig så förbannad att jag bara vill skrika dra åt helvete och aldrig se dig mer, samtidigt kan jag inte. Jag kan inte, det vet jag. Varför kan jag inte? Varför ska jag ha något sånt här i mitt liv? Varför ska jag ens tillåta det. Jag är inte värd det någon stans, det vet jag. Det känns som om att ordet kompromissa inte finns i dina öron längre, som att du seriöst inte skulle göra mer än rycka på axlarna om jag försvann. Hur kan du ändra dig på så kort tid, eller stänger du av? Varför kan vi inte mötas på mitten, varför måste du vara så kall? Varför MÅSTE jag ens bry mig om det här? Jag hatar att jag bryr mig, hade jag vart vid mina sinnens fulla bruk hade jag aldrig låtit det här hända. Då var jag som okrossbart glas, nu spricker mitt glas för varje sten du kastar. Och jag vill inte ha fler stenar, kan du bara byta tillbaka de till bomull som förut? Varför måste du vara så hård och oformbar? Jag pallar seriöst inte, inte för att du bryr dig tillräckligt mycket för att göra något åt det, men ändå.
Go fuck yourselves
Och så dyker bilderna upp igen, och bekräftar det ytterligare. Jag som trodde att jag glömt, inte lät mig påverkas, inte brydde mig. Jag vill inte det heller, men ändå blir jag så påverkad. Ledsen, arg, känner mig sviken. Och bara därför blir jag förbannad. Men det finns inget att göra, inget jag vill göra. Bara skita i att det är som det är som jag trodde jag lyckats göra, och för det mesta har jag väl det. Men det är klart att jag också skulle vilja ha det så, om gräset nu är så grönt som det verkar. Det är lätt att glömma bort vissa detaljer... Jag vill ju inte ens ha det i mitt liv, falskheten, beteendet, allt. Men ja, ändå måste jag väl låta mig påverkas om jag nu blir det. Så kan jag vara ledsen, och släppa det sen. Helst nu, jag har mitt att tänka på och även fast en smula av icke-välbehag infinner sig ibland, vilket inte är så konstigt, så är det här jag är och det enda jag kan göra är det bästa av situationen. Det är lätt vad man kan bli överraskad och tro att allt är frid och fröjd, men man ska inte ropa hej förrän man är över bron. Äh, allt kommer och går, endast en liten del består. Resten ska jag fan ge fan i, så jävla trött på att bry mig, ännu mer trött på smärtan i bröstet när jag tänker på det. Men ja... Allra ondast gör ändå bristen på tillit, men det får jag väl ta upp med min terapeut.
To play with fire
Vet jag vad jag håller på med?
Ett nytt försök
00.00, 01.01, 11.11, 12.12, 14.14, 16.16, 18.18, 20.20 !!!! Nån måtta får det väl ändå vara på torpet? Men okej, jag önskar mig lycka och tänker på dig också! Idag har vart en bra dag med dubbelfika och lite förståelse, restaurangbesök, införskaffande av lyckopreparat och även tankat in lite ny lycka i iPoden. Nu måste jag sova för att orka leva, jag håller ju på att ge det ett nytt försök. Får se om jag känner mig som en ny människa imorgon när jag vaknar?
Om det ändå är påväg att hända
Okej, om det som jag tror, är påväg att hända nu, är jag lyckligast i hela världen. Hur det än blir. Men den här känslan går ändå inte att ta miste på! 03.03, tänker på dig. Dröm sött, det ska jag göra.
Påminnelse om att man lever
Å helt plötsligt kom det där pirret tillbaka, när jag mer eller mindre insåg möjligheterna för vissa fakta. Så sjukt ändå att det kan bubbla upp, trots att tiden neutraliserar (skulle jag vilja säga istället för läker sår, eftersom det här fallet faktiskt ändå inte handlar om några sår). Fast nu, verkligen inga förväntningar ändå, ställer mig helt neutral - förutom det där lilla pirret, som jag nog ändå inte kan kalla för förhoppning, för tror uppriktigt sagt inte att det är det. Det är bara kul, spännande på avstånd. Det är å andra sidan alltid då det slår till, jag tror ingenting, förväntar mig än mindre. Bara lite extra krydda, och självklart ska jag "anstränga mig" men ändå "inte". Känns som om jag vet precis hur man gör. Och vissa andra aspekter pekar ju inte i motsatt riktning om man säger så. Känslan i bröstet, än en gång en påminnelse om att man lever.
Revenge is a dish best served cold
Inte förbannad, jo förbannad. Inte förvånad, jo förvånad. Har ännu inte berättat, vädrat för någon. Gått och burit/bärt på det hela dagen, eller egentligen ända sedan det hände, men fram tills den fullständiga versionen har jag i alla fall vädrat ut det. Lite förvånad över mig reaktion ändå, men det gäller väl att hålla masken. Det kom nog som än chock ändå även fast jag inte var förvånad, var ju det jag trott hela tiden. Bara vetat, mig går inte att lura. Visst är jag förbannad, men tar det ändå inte personligen. Känner mig inte så utsatt som man skulle kunna tro, bara arg. Ilska som ska ageras. Mest av allt tycker jag ändå att det är konstigt att det faktiskt finns människor som gör på det sättet i över huvud taget. Helt chockad uppriktigt sagt. Men konfrontationen ska bli ljuv, kan knappt vänta. Aldrig behövt göra något sådant förut, för vad jag vet är det ingen som gjort något ens liknande mot mig, vad jag vet i alla fall. Visst att jag vart med om mycket, men det här är fan en kategori för sig. Nu fan!
Är på så jäkla konstigt humör, godnatt
Ska, eller borde inte ens reflektera över mitt nuvarande tillstånd. Dessutom borde jag sova om 1 minut för ska upp om 8 timmar och 1 minut. Försöker vända tillbaka dygnet. Vill kunna sova, inte bara ligga och filosofera över sånt som ändå inte gör någon skillnad, i timmar.. Jag som hade lagt det på hyllan, eller i alla fall åt sidan för tillfället. Så RÅKAR man överkomma viss information som man inte ville, men som ändå var rätt kul. Samtidigt snacka om att ödet var med och verkligen placerade infon där framför mig, jag hade inget val! Undra vad det var för mening med det? Visar sig nog. Sålänge ska jag FÖRSÖKA att inte reflektera mer över det. Samtidigt vill jag bara åka till Barcelona och ragga på alla snygga latinos. Men ändå, om det omöjliga hände en gång, varför kan det inte hända igen? Ingenting är omöjligt, dock kan det ju hända att man får vänta de där 40... Fick kontakt med en sjukt snygg brud ute igår som jag verkligen tänkt öva mig lite på, dessutom var hon blondin på köpet(händer aldrig, inte mig), men hon försvann...? Fan.
"Att få henne ett natt blir ett projekt. Att få henne att stanna ett jävla jobb. Att få henne att inte springa efter andra blir en heltidstjänst plus extraknäck på kvällar och helger!" Smart sagt av mig idag... ;)
VIVA!
Igår var jag tillbaka i Brasilien. Fast det var en kall augustinatt, det regnande och det var på Gustav Adolfs torg.
Härligt att det typ snöar i Augusti
Aldrig vart med om något liknande tror jag, men det var myspys där på uteserveringen.
Ryck upp dig, för fan!
KAN JAG FÅ ARSLET UR VAGNEN? Sängen vill säga. Palla klaga på att jag vart sjuk och "tagit det lugnt" i en vecka när det första jag gör när jag är frisk är att TA DET LUGNT. Men den här dan är inte bra, men den kan bli, den ska bli. Nr 1 kan ju vara att få arslet ur vagnen, om 2 veckor börjar fan den riktiga vardagen igen. Skönt och jobbigt på samma gång. Men sådär ja, nu lyfter vi på rumpan! Måste köpa en almanacka för 09/10 också. Hej hopp!
Igen och igen och igen
En god nyhet är att jag bara har ont på ena sidan av halsen, en annan att jag vart på bio och skrattat ihjäl mig, en tredje att jag äntligen fått vara ute i det fina vädret. Som grädde på moset lite spänning i vardagen också. Åh, herre gud, vardag. Har sommaren redan blivit till vardag? Snart är det slut med det, känns för första gången på tre år lite ångestladdat. Förra året såg jag fram emot höst, vinter och mörker och året innan befann jag mig i Brasilien så gick aldrig mot sådana tider. Men nu? Ge mig sommar, IGEN. Skulle gärna spola tillbaka tiden, göra allt igen. Det skulle gärna få vara kring midsommar, ja ta mig gärna tillbaka mig dit. Då visste man ännu inget, nu vet man, inte allt, men tillräckligt. Nej nu ska jag drömma mig bort först i min bok, sen i min sömn i väntan på att bli HELT frisk. Men Ligg med mig.., vem skriver så?
Tönt i ett nötskal
Frågan är stanna hemma med ökade chanser att vakna frisk imorgon bitti, eller lugnt och stillsamt gå ut och minska chanserna, eller i alla fall dra ut på processen. Det är frågan. Egentligen ganska självklart svar, men inte lika självklart efter 3 dagars i princip sängliggande. Börjar bli halvt galen. Samtidigt har jag fortfarande lite ont i halsen och i imorgon börjar det fina vädret, frågan är om det är värt risken. Ja, beslutsångest kan man kalla det. Haha, töntigt egentligen men ärligt talat det som tar upp det största utrymmet i min hjärna just nu. Baaajs, jävla utgångsnarkoman. Eller sällskapssjuk kanske snarare, nä nu måste jag ta och bestämma mig. Ta ett tarotkort kanske! ;P
Here we go again
Okej, here we go again då en sista gång. Det är ju läskigt vad man inte kan slita sig. Men ett sista försök, ett sista hopp, en sista dag. Okej palla säga sista egentligen, men jag vet vad jag menar. Fast å andra sidan har jag inte så mycker förväntningar idag, försöker jag lyckas intala mig själv, fast det har jag nog alltid. Fast helt ärligt så orkar jag inte bry mig just nu, även fast det känns som ett ljusår bort. Men nu fan ska jag ha kul iaf! Pepp...
